Fordon Rökskärmar i Sverige?
- Thread starter Rappe
- Start date
Det kan tänkas att hastigheten har med saken att göra (fast E10 var å andra sidan godstågslok) men utan att vara säker tänker jag mig att det kan ha med tiden att göra då de där grejerna blev vanligare kontra tiden då svenska ånglok byggdes.
I princip upphörde all ånglokstillverkning för SJs räkning 1920 (10 Gb som nödhjälpsbeställning 1923 och ett ångturbinlok, sedan inget alls på tjugo år). Det var just på 1920-talet som rökskärmar av olika slag blev vanligare utomlands. Tyska expresstågslok levererade på 1910-talet hade inga liknande anordningar, fast någon brittisk bana hade testat olika mindre skärmtyper redan då.
Således hade man redan i huvudsak slutat beställa snabba linjeånglok i Sverige när rökskärmar blev populära, och inte heller verkar man ha sett det som meningsfullt att efterutrusta lok som B, F, A etc med dessa.
Observera att de få ånglok i Sverige som faktiskt fick rökskärmar var enstaka exemplar av snabba snälltågslok levererade till enskilda järnvägar från sent 1920-tal, som 2st till Borås-Alvesta 1931. Flera av de övertagna privatbaneloken av typ A3/5/6/7 fick rökskärmar från 1940-talet, några av dem från SWB verkar ha haft dessa redan under privatbanetiden.
Med andra ord hörde rökskärmarna främst till den tid då man slutat nybeställa svenska ånglok, och faktiskt redan vid horisonten såg ett slut för ånglokseran helt och hållet. Det sistnämnda tog förvisso flera decennier, men i alla fall.
Möjligen - fast detta är ännu mer en spekulation - kan det faktum att vi inte har särskilt många långa tunnlar i Sverige ha spelat in, för det borde ha varit en typ av linjesträckning där rökskärmar kunde göra mest nytta. (Nuolja-tunneln på Malmbanan bör på den tiden ha varit den enda tunneln på en kilometer eller mer och den fick ju eldrift redan 1915.)
I princip upphörde all ånglokstillverkning för SJs räkning 1920 (10 Gb som nödhjälpsbeställning 1923 och ett ångturbinlok, sedan inget alls på tjugo år). Det var just på 1920-talet som rökskärmar av olika slag blev vanligare utomlands. Tyska expresstågslok levererade på 1910-talet hade inga liknande anordningar, fast någon brittisk bana hade testat olika mindre skärmtyper redan då.
Således hade man redan i huvudsak slutat beställa snabba linjeånglok i Sverige när rökskärmar blev populära, och inte heller verkar man ha sett det som meningsfullt att efterutrusta lok som B, F, A etc med dessa.
Observera att de få ånglok i Sverige som faktiskt fick rökskärmar var enstaka exemplar av snabba snälltågslok levererade till enskilda järnvägar från sent 1920-tal, som 2st till Borås-Alvesta 1931. Flera av de övertagna privatbaneloken av typ A3/5/6/7 fick rökskärmar från 1940-talet, några av dem från SWB verkar ha haft dessa redan under privatbanetiden.
Med andra ord hörde rökskärmarna främst till den tid då man slutat nybeställa svenska ånglok, och faktiskt redan vid horisonten såg ett slut för ånglokseran helt och hållet. Det sistnämnda tog förvisso flera decennier, men i alla fall.
Möjligen - fast detta är ännu mer en spekulation - kan det faktum att vi inte har särskilt många långa tunnlar i Sverige ha spelat in, för det borde ha varit en typ av linjesträckning där rökskärmar kunde göra mest nytta. (Nuolja-tunneln på Malmbanan bör på den tiden ha varit den enda tunneln på en kilometer eller mer och den fick ju eldrift redan 1915.)
Exakt.
