Herrolsson
Senior member
Hej
Jag och sonen skulle återigen på utflykt! Jag hade berättat i flera dagars tid att "på lördag ska vi åka ångtåg på Österlen"! Så när han vaknade frågade jag exalterat "vad ska vi göra idag"
- Kolla på TV, svarar han då..
Så jag ljög och sa att tv:n var trasig och han snällt fick åka med till orten som i det svenska järnvägsnätet ligger så långt ifrån Riksgränsen det går att komma, Brösap! Skånska järnvägar körde ett evenemang de kallade "Höstångan". Ett mysigt arrangemang som egentligen bestod av en "vanlig" tur och retur till Sankt Olof men här med härliga höstfärger. Det var en otroligt härlig 1 november i Skåne med runt 10 grader och dis. Solen dök upp då och då till och med.
Inget emot äldre (som också var här och gjorde ideellt arbete). Men gud så glad jag blir över att det är så pass många unga som är och tar hand om det här kulturarvet. Otroligt glädjande och jag hoppas och tror att det gör ju att även min son en dag kommer kunna åka ånglok med sina ungar. Framtiden för banor likt dessa kanske inte är så mörk som många inbillar sig. Något verkar ju Skånska järnvägar göra rätt i alla fall!
Här någonstans blev dock sonen lite rädd. Han tyckte att ångloket var lite läskigt och han sa att han mycket hellre åker med det blåa tåget (ett litet arbetsfordon som stod på bangården). Förklarade snällt att det inte kör idag så vi ska åka med det här tåget. Det ville han bestämt inte och var "livrädd". Så det fanns inget annat att göra än att ta till två andra föräldraskapsräddande akter, styrka och muta. Så jag bar ombord honom och lovade att han fick handla i kiosken när vi kom fram till det andra stället. Det gick han med på då så det var ju bara att hålla tummarna för att kiosken var öppen och hade det han ville ha..
Det skånska landskapet var otroligt vackert en dags som denna.
I Vitaby blev det paus innan vidare färd påbörjades.
Väl framme i Sankt Olof gjorde man rundgång med ångloket.
Prisa gud! Kiosken var öppen och även om han sagt flera gånger att han fryser så skulle han ha glass..
Sankt Olof
Vägen tillbaka var lika fin som vägen dit!
Hur gick det för sonen då som var livrädd? På vägen hem så vågade han sig ut mellan vagnarna och åkte större delen av hemresan där. Så den där rädslan botades ganska fort. Ibland får man pusha dom lite för att de ska uppleva mer och växa som människor.
Väl tillbaka i Brösarp efter ca 2 timmar.
På vägen hem stannade vi till vid Ystad station för att äta lite mellanmål. Då blev sonen sur för "han ville gå in". Förklarade snällt att det gick inte att göra här utan det var i Trelleborg och då tjatade han att vi skulle åka dit. Så vi körde till Trelleborg. Det kanske var en sanning med modifikation, vi körde hem mot Malmö och av en tillfällighet ringde Trelleborgs kommun på vägen hem och sa att "ja tyvärr är Trelleborg stängt idag" så det fick han acceptera.. Vad vore föräldraskapet utan lögner.
Tack för idag.
Med vänlig hälsning, Ossian
Jag och sonen skulle återigen på utflykt! Jag hade berättat i flera dagars tid att "på lördag ska vi åka ångtåg på Österlen"! Så när han vaknade frågade jag exalterat "vad ska vi göra idag"
- Kolla på TV, svarar han då..
Så jag ljög och sa att tv:n var trasig och han snällt fick åka med till orten som i det svenska järnvägsnätet ligger så långt ifrån Riksgränsen det går att komma, Brösap! Skånska järnvägar körde ett evenemang de kallade "Höstångan". Ett mysigt arrangemang som egentligen bestod av en "vanlig" tur och retur till Sankt Olof men här med härliga höstfärger. Det var en otroligt härlig 1 november i Skåne med runt 10 grader och dis. Solen dök upp då och då till och med.
Inget emot äldre (som också var här och gjorde ideellt arbete). Men gud så glad jag blir över att det är så pass många unga som är och tar hand om det här kulturarvet. Otroligt glädjande och jag hoppas och tror att det gör ju att även min son en dag kommer kunna åka ånglok med sina ungar. Framtiden för banor likt dessa kanske inte är så mörk som många inbillar sig. Något verkar ju Skånska järnvägar göra rätt i alla fall!
Här någonstans blev dock sonen lite rädd. Han tyckte att ångloket var lite läskigt och han sa att han mycket hellre åker med det blåa tåget (ett litet arbetsfordon som stod på bangården). Förklarade snällt att det inte kör idag så vi ska åka med det här tåget. Det ville han bestämt inte och var "livrädd". Så det fanns inget annat att göra än att ta till två andra föräldraskapsräddande akter, styrka och muta. Så jag bar ombord honom och lovade att han fick handla i kiosken när vi kom fram till det andra stället. Det gick han med på då så det var ju bara att hålla tummarna för att kiosken var öppen och hade det han ville ha..
Det skånska landskapet var otroligt vackert en dags som denna.
I Vitaby blev det paus innan vidare färd påbörjades.
Väl framme i Sankt Olof gjorde man rundgång med ångloket.
Prisa gud! Kiosken var öppen och även om han sagt flera gånger att han fryser så skulle han ha glass..
Sankt Olof
Vägen tillbaka var lika fin som vägen dit!
Hur gick det för sonen då som var livrädd? På vägen hem så vågade han sig ut mellan vagnarna och åkte större delen av hemresan där. Så den där rädslan botades ganska fort. Ibland får man pusha dom lite för att de ska uppleva mer och växa som människor.
Väl tillbaka i Brösarp efter ca 2 timmar.
På vägen hem stannade vi till vid Ystad station för att äta lite mellanmål. Då blev sonen sur för "han ville gå in". Förklarade snällt att det gick inte att göra här utan det var i Trelleborg och då tjatade han att vi skulle åka dit. Så vi körde till Trelleborg. Det kanske var en sanning med modifikation, vi körde hem mot Malmö och av en tillfällighet ringde Trelleborgs kommun på vägen hem och sa att "ja tyvärr är Trelleborg stängt idag" så det fick han acceptera.. Vad vore föräldraskapet utan lögner.
Tack för idag.
Med vänlig hälsning, Ossian
