Johan Wahlstedt
Active member
Hela reseberättelsen hittills och några ytterligare bilder finns på min hemsida här.
För den som vill se fler bilder från Casablanca finns denna del av reseberättelsen med betydligt fler bilder på min hemsida här.
Efter att ha anlänt med snabbtåget till Casa Voyageurs, som är den största men inte mest centrala stationen i Casablanca, börjar vi med att ta en snabb titt på den nybyggda stationen.
Avgångstavlan. TN (rött) är lokaltåg, Al Atlas (orange) intercitytåg med lok och vagnar och Al Boraq (vitt med rödgrön logga) snabbtåg som det vi kom med. Ganska tät trafik, men inte riktigt så många tåg som det först verkar.
En lustighet i Marocko är nämligen att anslutningar skyltas som egna tåg, tex. den andra avgången 16.30 mot Tanger, som innebär att man ska åka med tåget mot Fez (tåget på raden ovanför med samma avgångstid och spår) och byta i Kenitra. Eller den andra avgången 17.00 till Martil som är en anslutande Supratours buss från Tanger, dit man ska åka med tåget på raden ovanför från spår 4 vilket då anges.
Det nya stationshuset ligger över spåren och på norra sidan finns en ”balkong” med uteserveringar som har utsikt över spåren. Vi stannar till och tittar ut över bangården i riktning mot Tanger.
Det Al Boraq snabbtåg vi kom med står fortfarande inne. Ett Al Atlas intercitytåg mot Marrakech står bredvid ett mötande mot Fes, medan vagnarna från ett tredje växlas undan med ett diesellok längst till höger. Ännu längre till höger står några banarbetsfordon uppställda. Temperaturen är behaglig så vi hade gott kunna stannat för en kaffe.
Men vi fortsätter genom stationshuset till sidan mot centrum. Här har man i stället utsikt över spårvägen...
På torget framför stationen har spårvägen en hållplats. Plattformarna har biljettspärrar i änden, så för att komma in på dem behöver man en biljett. Efter lite letande hittar vi en biljettautomat bakom ett av väderskydden som vi lyckas mata med kontanter. Sex kronor kostar en resa. Lika bra att köpa en extra biljett när vi nu hittat en automat.
Helt enkelt är det ändå inte, plattformarna är enkelriktade med ingång i ena änden och utgång i andra så vi får gå runt till andra änden för att komma in. Bra för kapaciteten och säkert helt nödvändigt i rusningstrafik, men nu kändes det lite fånigt.
I bakgrunden det gamla stationshuset med klocktorn byggt av CFM, Compagnie des chemins de fer du Maroc, 1923 inför öppnandet av den normalspåriga järnvägen till Casablanca och ersatt med det nya stationshuset 2018.
Snart kommer det en spårvagn, och vi åker ett par hållplatser till Place des Nations-Unies (FN torget) i centrum. I närheten ligger förstås torget med samma namn.
Spårvägen i Casablanca är en nybyggd ”typiskt fransk” spårväg snyggt integrerad i gaturummet. Första linjen öppnad 2012, andra 2019, linje tre och fyra är under byggnad och ska öppnas 2024. Då blir nätet 72 km med 110 hållplatser, ett ganska stort nät byggt på kort tid (Stockholms tunnelbana är 108 km med 100 stationer, Göteborgs spårväg 118 km med 132 hållplatser). Casablanca har å andra sidan över 3 miljoner invånare.
Vi tar en av gågatorna genom centrum och snart är vi vid Hotel de Paris där vi ska bo två nätter. Efter att ha checkat in och blivit av med väskorna tar vi en sväng på stan. Först en av sidogatorna från hotellet sedan i en kringgående rörelse bakåt.
Casablanca är en cool stad! Mycket i centrum är byggt 1910 - 1940 i Art Nouveau och senare Art Deco stil. Skicket på byggnaderna är väll lite blandat och ”med ett lager damm”. Känslan är lite 60-tals Frankrike där tiden stannat.
Casablanca är inte Marockos huvudstad, men landets största stad med närmare fyra miljoner invånare och Marockos ekonomiska huvudstad. Casa är också landets största industristad och näst största hamn (efter Tanger Med).
Vi rör oss ut mot Boulevard Hassan II där spårvägen går på ett eget utrymme mitt i gatan. Snyggt gjort tycker jag. Vi följer spårvägsgatan något kvarter.
Place Mohammed V är ett stort torg framför stadshuset. Det används verkligen, det är många barnfamiljer ute som köper ballonger, mat till duvorna, hyr små elektriska plastbilar och kör runt med osv...
Vi går västerut längs kanten på Arabförbundsparken och en annan häftig byggnad uppenbarar sig: ”Casablancas katedral”, Église du Sacré-Cœur från 1930. En Gotisk katedral i Art Deco tappning, riktigt cool byggnad!
Även om den kallas ”Casablancas katedral” så var det bara en ”vanlig” katolsk kyrka utan biskop. Vid Marockos självständighet 1956 avkristnades byggnaden och nu är det kulturhus som drivs av franka staten genom Institut Français.
Vi fortsätter längs Boulevard Rachidi ut från centrum, ut mot havet.
Vi kommer fram till Hassan II:s moské som är världens största moské, färdigställd 1993. Byggnaden är 100 x 200 meter med en 210 meter hög minaret (egentligen är det väl den som är världens högsta till för något år sedan).
Det är fredagskväll och många har samlats vid moskén. Men kanske inte lika mycket för fredagsbönen..
..som för att titta på solnedgången! Den är riktigt fin här.
Det drar ihop sig till fredagsbön nu när solen gått ned. 25 000 besökare ska få plats inne i moskén, och 80 000 på planen utanför.
Hassan II:s moské är byggd mellan 1986 och 1993 i marockansk marmor med granit och cederträ, samt portar i titan(!) och brons pga närheten till havet. Allt till en kostnad på ungefär 6 miljarder kronor. Mycket opium för folket...
Det är snart mörkt och vi börjar bli hungriga så vi går in mot gamla stan genom mörka kvarter där man kanske inte vela gå ensam.
Mest ser vi snabbmatsställen, men tillslut hittar vi ett ställe i en trädgård som verkar schyst.
Det visar sig vara La Sqala som tydligen är ett klassiskt ställe. God traditionell marockansk mat, och livemusik på lagom avstånd. Trevlig stämning och riktigt gott!
På vägen hem passerar vi genom medinan där barnen spelar fotboll på gränderna nu på kvällen. Medinan i Casablanca är inte alls särskilt stor jämfört med andra marockanska städer, innan fransmännen byggde en hamn här var stan ganska liten.
Fortsättning följer!
För den som vill se fler bilder från Casablanca finns denna del av reseberättelsen med betydligt fler bilder på min hemsida här.
Efter att ha anlänt med snabbtåget till Casa Voyageurs, som är den största men inte mest centrala stationen i Casablanca, börjar vi med att ta en snabb titt på den nybyggda stationen.
Avgångstavlan. TN (rött) är lokaltåg, Al Atlas (orange) intercitytåg med lok och vagnar och Al Boraq (vitt med rödgrön logga) snabbtåg som det vi kom med. Ganska tät trafik, men inte riktigt så många tåg som det först verkar.
En lustighet i Marocko är nämligen att anslutningar skyltas som egna tåg, tex. den andra avgången 16.30 mot Tanger, som innebär att man ska åka med tåget mot Fez (tåget på raden ovanför med samma avgångstid och spår) och byta i Kenitra. Eller den andra avgången 17.00 till Martil som är en anslutande Supratours buss från Tanger, dit man ska åka med tåget på raden ovanför från spår 4 vilket då anges.
Det nya stationshuset ligger över spåren och på norra sidan finns en ”balkong” med uteserveringar som har utsikt över spåren. Vi stannar till och tittar ut över bangården i riktning mot Tanger.
Det Al Boraq snabbtåg vi kom med står fortfarande inne. Ett Al Atlas intercitytåg mot Marrakech står bredvid ett mötande mot Fes, medan vagnarna från ett tredje växlas undan med ett diesellok längst till höger. Ännu längre till höger står några banarbetsfordon uppställda. Temperaturen är behaglig så vi hade gott kunna stannat för en kaffe.
Men vi fortsätter genom stationshuset till sidan mot centrum. Här har man i stället utsikt över spårvägen...
På torget framför stationen har spårvägen en hållplats. Plattformarna har biljettspärrar i änden, så för att komma in på dem behöver man en biljett. Efter lite letande hittar vi en biljettautomat bakom ett av väderskydden som vi lyckas mata med kontanter. Sex kronor kostar en resa. Lika bra att köpa en extra biljett när vi nu hittat en automat.
Helt enkelt är det ändå inte, plattformarna är enkelriktade med ingång i ena änden och utgång i andra så vi får gå runt till andra änden för att komma in. Bra för kapaciteten och säkert helt nödvändigt i rusningstrafik, men nu kändes det lite fånigt.
I bakgrunden det gamla stationshuset med klocktorn byggt av CFM, Compagnie des chemins de fer du Maroc, 1923 inför öppnandet av den normalspåriga järnvägen till Casablanca och ersatt med det nya stationshuset 2018.
Snart kommer det en spårvagn, och vi åker ett par hållplatser till Place des Nations-Unies (FN torget) i centrum. I närheten ligger förstås torget med samma namn.
Spårvägen i Casablanca är en nybyggd ”typiskt fransk” spårväg snyggt integrerad i gaturummet. Första linjen öppnad 2012, andra 2019, linje tre och fyra är under byggnad och ska öppnas 2024. Då blir nätet 72 km med 110 hållplatser, ett ganska stort nät byggt på kort tid (Stockholms tunnelbana är 108 km med 100 stationer, Göteborgs spårväg 118 km med 132 hållplatser). Casablanca har å andra sidan över 3 miljoner invånare.
Vi tar en av gågatorna genom centrum och snart är vi vid Hotel de Paris där vi ska bo två nätter. Efter att ha checkat in och blivit av med väskorna tar vi en sväng på stan. Först en av sidogatorna från hotellet sedan i en kringgående rörelse bakåt.
Casablanca är en cool stad! Mycket i centrum är byggt 1910 - 1940 i Art Nouveau och senare Art Deco stil. Skicket på byggnaderna är väll lite blandat och ”med ett lager damm”. Känslan är lite 60-tals Frankrike där tiden stannat.
Casablanca är inte Marockos huvudstad, men landets största stad med närmare fyra miljoner invånare och Marockos ekonomiska huvudstad. Casa är också landets största industristad och näst största hamn (efter Tanger Med).
Vi rör oss ut mot Boulevard Hassan II där spårvägen går på ett eget utrymme mitt i gatan. Snyggt gjort tycker jag. Vi följer spårvägsgatan något kvarter.
Place Mohammed V är ett stort torg framför stadshuset. Det används verkligen, det är många barnfamiljer ute som köper ballonger, mat till duvorna, hyr små elektriska plastbilar och kör runt med osv...
Vi går västerut längs kanten på Arabförbundsparken och en annan häftig byggnad uppenbarar sig: ”Casablancas katedral”, Église du Sacré-Cœur från 1930. En Gotisk katedral i Art Deco tappning, riktigt cool byggnad!
Även om den kallas ”Casablancas katedral” så var det bara en ”vanlig” katolsk kyrka utan biskop. Vid Marockos självständighet 1956 avkristnades byggnaden och nu är det kulturhus som drivs av franka staten genom Institut Français.
Vi fortsätter längs Boulevard Rachidi ut från centrum, ut mot havet.
Vi kommer fram till Hassan II:s moské som är världens största moské, färdigställd 1993. Byggnaden är 100 x 200 meter med en 210 meter hög minaret (egentligen är det väl den som är världens högsta till för något år sedan).
Det är fredagskväll och många har samlats vid moskén. Men kanske inte lika mycket för fredagsbönen..
..som för att titta på solnedgången! Den är riktigt fin här.
Det drar ihop sig till fredagsbön nu när solen gått ned. 25 000 besökare ska få plats inne i moskén, och 80 000 på planen utanför.
Hassan II:s moské är byggd mellan 1986 och 1993 i marockansk marmor med granit och cederträ, samt portar i titan(!) och brons pga närheten till havet. Allt till en kostnad på ungefär 6 miljarder kronor. Mycket opium för folket...
Det är snart mörkt och vi börjar bli hungriga så vi går in mot gamla stan genom mörka kvarter där man kanske inte vela gå ensam.
Mest ser vi snabbmatsställen, men tillslut hittar vi ett ställe i en trädgård som verkar schyst.
Det visar sig vara La Sqala som tydligen är ett klassiskt ställe. God traditionell marockansk mat, och livemusik på lagom avstånd. Trevlig stämning och riktigt gott!
På vägen hem passerar vi genom medinan där barnen spelar fotboll på gränderna nu på kvällen. Medinan i Casablanca är inte alls särskilt stor jämfört med andra marockanska städer, innan fransmännen byggde en hamn här var stan ganska liten.
Fortsättning följer!
