Johan Wahlstedt
Active member
Hela reseberättelsen hittills och några ytterligare bilder finns på min hemsida här.
Den här gången blir det inte så mycket tåg, men något längst ned för den som vill scrolla dit.
Morgonutsikt från hotellet i Tanger. Solen lyckas knappt vinna över molnen på andra sidan Tangerbukten. Gamla stan är inte särskilt vacker från ovan... Ett plottrigt gytter av betongtak, terrasser och paraboler.
Medinan är den muromgärdade gamla staden. Platsen har varit bebodd i alla fall i 3000 år. 1471 erövrade Portugal Tanger, som sedan blev spanskt när spanska och portugisiska kungahusen gifte ihop sig. Murarna kring medinan är från den portugisiska tiden. 1662 lämnade Spanien Tanger till England som hemgift när prinsessan gifte sig med den blivande engelske kungen. Efter ett antal år av vanstyre ägnade engelsmännen ett halvår åt att förstöra staden innan den intogs av Marocko 1682.
Under andra 1800 talet blev Tager Marockos ”diplomatiska huvudstad” dit europeiska länder förlade sina ambassader. 1900 hela staden fortfarande innanför murarna och en fjärdedel av stadens befolkning var européer. 1912 blev centrala delen av Marocko ett franskt protektorat, och den nordligaste samt sydligaste delen ett spanskt protektorat (formellt var det fortfarande Sultanen som bestämde över inrikes angelägenheter, men egentligen inte). Tanger och området runt ingick dock inte i något av protektoraten utan ett internationellt eftersom man inte kunde komma överens. Från 1925 blev området en internationell zon utan skatt och med få regler för utländska medborgare.
Vi lämnar medinan och följer Rue de la Kasbah söderut mot Grand Socco. Här utanför medinan går det att köra bil...
Ljusgula taxibilar är grand taxi, dvs fullstora bilar (gärna en gammal Mercedes) som får köra utanför stadsgränsen med upp till sex passagerare. Normalt är det en delad taxi som kör en fast ”linje” när den är full, men man kan betala för flera platser för att slippa trängas och få tidigare avgång eller hyra hela bilen om man vil åka någon annanstans. Någon/några linjer utgår uppenbarligen från det här gathörnet.
Grand Socco (”stora marknaden”) heter officiellt Place 9 Avril 1947 och är någon sorts stor rondell.
I Tanger är en petit taxi turkos med gul rand, andra städer har andra färger. En petit taxi är en liten bil som bara får köra inom stadsgränsen med upp till tre passagerare. Ungefär som en vanlig taxi här hemma, men det är helt normalt att den stannar längs vägen och plockar upp fler passagerare som ska åt ungefär samma håll. En petit taxi är förstås billigare än en grand taxi.
Här vid Grand Socco finns många fina Art deco hus, bland annat den klassiska biografen Cinema Rif. Vi fortsätter längs Rue de la Liberté bort genom Ville Nouvele (”nya staden”), den mer välordnade ”europeiska” stadsdelen.
Ville Nouvele började byggas 1910 med moderna hus och gatunät, här bosatte sig (de rika) Européerna medan (de fattiga) marockanerna bodde kvar i den trånga medinan. I mycket två parallella samhällen sida vid sida. Efter inrättandet av den internationella zonen 1925 tog byggnationen fart ordentligt i Ville Nouvele på 30 talet och det finns många fina Art deco byggnader här.
Den internationella zonen Tanger blev en kosmopolitisk plats och frizon för skattesmitare, oliktänkande, homosexuella, internationella spioner, diplomater, ... En tillåtande plats med många bohemer. Efter andra världskriget blev det ett skatteparadis och finanscenter för banker med ”stark banksekretess”.
I samband med Marockos självständighet 1956 upphörde även den internationella zonen och området blev helt en del av Marocko, de särskilda lagarna upphörde efter en övergångsperiod.
Mellan den judiska begravningsplatsens mur och medinans mur. Även om Tanger vänder sig bort från vattnet är den i grunden en hamnstad, och har och där får man en glimt av havet.
Mycket är på gång i Tanger. Efter att den internationella zonen upphört följde 40-50 år av förfall och nedgång och vid sekelskiftet lär stan ha varit rätt ruffig. Men de senaste 15-20 åren har det investerats mycket i staden och det finns framtidstro igen. Centrum har och håller på att snyggas upp.
Det börjar bli dags lämna hotellrummet, det är lagom tid för lunch och läge att åka till Casablanca om vi ska hinna göra något där idag. Så vi knatar tillbaks genom gamla stans gränder, där vardagslivet alltid pågår, till hotellet checkar ut.
Från hotellet promenerar vi ut ur medinan och den korta biten till Grand Socco där det borde finnas taxibilar. Strax fångar vi en petit taxi som släpper av sin kund och försöker göra upp om ett pris, men får ett svar på franska om taxameter. Och det är taxameterpriset (typ 25 spänn) som gäller, föraren vill inte ens ta emot dricks. Så mycket för den misstänksamheten... Det kändes lite som ett statement att taxiförare i Tanger minsann är ärliga.
Snart blir vi avsläppta framför den nya stationen Tanger Ville som ligger ett par kilometer öster om gamla stan. Den tidigare stationen med samma namn närmare gamla stan lades ned 2002 och ersattes med denna 2003 (vänstra delen med tornen) ritad av Youssef Melehi. Tio år senare byggdes den högra delen till inför öppnandet av höghastighetsbanan Tanger – Kenitra samtidigt som säckstationen utökades med fem plattformsspår till.
Vi går in i tillbyggnaden. Den nya Tanger Ville är station och köpcentrum i två våningar. Snyggt bygge !
Vi kommer hit vid 12.30. Det ett tåg i timmen Tanger – Casablanca 06.00 – 21.00, förutom just 13.00... Så vi har gott om tid att köpa biljett och äta lunch innan 14.00 tåget.
Biljetter går att köpa på ONCFs hemsida, men den accepterar inte utländska kort. På stationen finns det biljettautomater, men de accepterar inte längre kontanter och inte heller utländska kort. Kvar är den bemannade biljettförsäljningen dit det är lååång kö. Bröderna ställer sig att vakta väskorna medan jag ställer mig i kön. Men den går fort och snart är jag framme vid biljettluckan med en försäljare som pratar bra engelska! Jag som förberett mig med papper penna och funderat på några ord franska...
Tåg är billigt i Marocko, vi köper den dyraste biljetten; första klass på Al Boraq snabbtåget Tanger - Casablanca till fullpris som kostar 364 Dirham, ungefär samma i kronor, för drygt 30 mil. Förköp startar på 99 Dirham i andraklass och 149 Dirham i förstaklass och ökar beroende på efterfrågan.
Väntsalen ligger i den ursprungliga delen av stationen. Med exotisk trädgård innomhus!
En våning upp i den tillbyggda delen av stationen ligger en ”food court” med lite olika snabbmatsrestauranger. Inget särskilt spännande, men vi är hungriga och det verkar stressigt att lämna stationen för att hitta lunch så vi käkar här. En fördel är att man kan välja mat från olika ställen efter smak och preferenser men ändå sitta tillsammans. Från food courtens hylla kan man titta ned över väntsalen eller..
..gå ut på terrassen med tågutsikt! Ett självklart val denna ljumma vårdag.
Ett Al Boraq TGV-tåg från Casablanca anländer och det väller av folk.
Vi har förstaklassbiljett och då har man tillgång till loungen Al Boraq Lounge, så när vi har käkat upp går vi ned och kollar in den.
Loungen har bekväma sittplatser, och det finns en ”hylla” med lite mer avskilda platser och skrivbord för en stunds arbete.
Och en hörna med kaffe, vatten, service och information. Snygg lounge.
Tanger Ville har plattformsspärrar och man blir inte utsläppt på plattformarna utan biljett och inte förrän tåget är klart för ombordstigning. Men från loungen kan man gå direkt ut på plattformen utan att behöva trängas med de andra i väntsalen.
Nu ska vi åka med Afrikas första höghastighetsjärnväg!
Fortsättning följer!
Den här gången blir det inte så mycket tåg, men något längst ned för den som vill scrolla dit.
Morgonutsikt från hotellet i Tanger. Solen lyckas knappt vinna över molnen på andra sidan Tangerbukten. Gamla stan är inte särskilt vacker från ovan... Ett plottrigt gytter av betongtak, terrasser och paraboler.
Medinan är den muromgärdade gamla staden. Platsen har varit bebodd i alla fall i 3000 år. 1471 erövrade Portugal Tanger, som sedan blev spanskt när spanska och portugisiska kungahusen gifte ihop sig. Murarna kring medinan är från den portugisiska tiden. 1662 lämnade Spanien Tanger till England som hemgift när prinsessan gifte sig med den blivande engelske kungen. Efter ett antal år av vanstyre ägnade engelsmännen ett halvår åt att förstöra staden innan den intogs av Marocko 1682.
Under andra 1800 talet blev Tager Marockos ”diplomatiska huvudstad” dit europeiska länder förlade sina ambassader. 1900 hela staden fortfarande innanför murarna och en fjärdedel av stadens befolkning var européer. 1912 blev centrala delen av Marocko ett franskt protektorat, och den nordligaste samt sydligaste delen ett spanskt protektorat (formellt var det fortfarande Sultanen som bestämde över inrikes angelägenheter, men egentligen inte). Tanger och området runt ingick dock inte i något av protektoraten utan ett internationellt eftersom man inte kunde komma överens. Från 1925 blev området en internationell zon utan skatt och med få regler för utländska medborgare.
Vi lämnar medinan och följer Rue de la Kasbah söderut mot Grand Socco. Här utanför medinan går det att köra bil...
Ljusgula taxibilar är grand taxi, dvs fullstora bilar (gärna en gammal Mercedes) som får köra utanför stadsgränsen med upp till sex passagerare. Normalt är det en delad taxi som kör en fast ”linje” när den är full, men man kan betala för flera platser för att slippa trängas och få tidigare avgång eller hyra hela bilen om man vil åka någon annanstans. Någon/några linjer utgår uppenbarligen från det här gathörnet.
Grand Socco (”stora marknaden”) heter officiellt Place 9 Avril 1947 och är någon sorts stor rondell.
I Tanger är en petit taxi turkos med gul rand, andra städer har andra färger. En petit taxi är en liten bil som bara får köra inom stadsgränsen med upp till tre passagerare. Ungefär som en vanlig taxi här hemma, men det är helt normalt att den stannar längs vägen och plockar upp fler passagerare som ska åt ungefär samma håll. En petit taxi är förstås billigare än en grand taxi.
Här vid Grand Socco finns många fina Art deco hus, bland annat den klassiska biografen Cinema Rif. Vi fortsätter längs Rue de la Liberté bort genom Ville Nouvele (”nya staden”), den mer välordnade ”europeiska” stadsdelen.
Ville Nouvele började byggas 1910 med moderna hus och gatunät, här bosatte sig (de rika) Européerna medan (de fattiga) marockanerna bodde kvar i den trånga medinan. I mycket två parallella samhällen sida vid sida. Efter inrättandet av den internationella zonen 1925 tog byggnationen fart ordentligt i Ville Nouvele på 30 talet och det finns många fina Art deco byggnader här.
Den internationella zonen Tanger blev en kosmopolitisk plats och frizon för skattesmitare, oliktänkande, homosexuella, internationella spioner, diplomater, ... En tillåtande plats med många bohemer. Efter andra världskriget blev det ett skatteparadis och finanscenter för banker med ”stark banksekretess”.
I samband med Marockos självständighet 1956 upphörde även den internationella zonen och området blev helt en del av Marocko, de särskilda lagarna upphörde efter en övergångsperiod.
Mellan den judiska begravningsplatsens mur och medinans mur. Även om Tanger vänder sig bort från vattnet är den i grunden en hamnstad, och har och där får man en glimt av havet.
Mycket är på gång i Tanger. Efter att den internationella zonen upphört följde 40-50 år av förfall och nedgång och vid sekelskiftet lär stan ha varit rätt ruffig. Men de senaste 15-20 åren har det investerats mycket i staden och det finns framtidstro igen. Centrum har och håller på att snyggas upp.
Det börjar bli dags lämna hotellrummet, det är lagom tid för lunch och läge att åka till Casablanca om vi ska hinna göra något där idag. Så vi knatar tillbaks genom gamla stans gränder, där vardagslivet alltid pågår, till hotellet checkar ut.
Från hotellet promenerar vi ut ur medinan och den korta biten till Grand Socco där det borde finnas taxibilar. Strax fångar vi en petit taxi som släpper av sin kund och försöker göra upp om ett pris, men får ett svar på franska om taxameter. Och det är taxameterpriset (typ 25 spänn) som gäller, föraren vill inte ens ta emot dricks. Så mycket för den misstänksamheten... Det kändes lite som ett statement att taxiförare i Tanger minsann är ärliga.
Snart blir vi avsläppta framför den nya stationen Tanger Ville som ligger ett par kilometer öster om gamla stan. Den tidigare stationen med samma namn närmare gamla stan lades ned 2002 och ersattes med denna 2003 (vänstra delen med tornen) ritad av Youssef Melehi. Tio år senare byggdes den högra delen till inför öppnandet av höghastighetsbanan Tanger – Kenitra samtidigt som säckstationen utökades med fem plattformsspår till.
Vi går in i tillbyggnaden. Den nya Tanger Ville är station och köpcentrum i två våningar. Snyggt bygge !
Vi kommer hit vid 12.30. Det ett tåg i timmen Tanger – Casablanca 06.00 – 21.00, förutom just 13.00... Så vi har gott om tid att köpa biljett och äta lunch innan 14.00 tåget.
Biljetter går att köpa på ONCFs hemsida, men den accepterar inte utländska kort. På stationen finns det biljettautomater, men de accepterar inte längre kontanter och inte heller utländska kort. Kvar är den bemannade biljettförsäljningen dit det är lååång kö. Bröderna ställer sig att vakta väskorna medan jag ställer mig i kön. Men den går fort och snart är jag framme vid biljettluckan med en försäljare som pratar bra engelska! Jag som förberett mig med papper penna och funderat på några ord franska...
Tåg är billigt i Marocko, vi köper den dyraste biljetten; första klass på Al Boraq snabbtåget Tanger - Casablanca till fullpris som kostar 364 Dirham, ungefär samma i kronor, för drygt 30 mil. Förköp startar på 99 Dirham i andraklass och 149 Dirham i förstaklass och ökar beroende på efterfrågan.
Väntsalen ligger i den ursprungliga delen av stationen. Med exotisk trädgård innomhus!
En våning upp i den tillbyggda delen av stationen ligger en ”food court” med lite olika snabbmatsrestauranger. Inget särskilt spännande, men vi är hungriga och det verkar stressigt att lämna stationen för att hitta lunch så vi käkar här. En fördel är att man kan välja mat från olika ställen efter smak och preferenser men ändå sitta tillsammans. Från food courtens hylla kan man titta ned över väntsalen eller..
..gå ut på terrassen med tågutsikt! Ett självklart val denna ljumma vårdag.
Ett Al Boraq TGV-tåg från Casablanca anländer och det väller av folk.
Vi har förstaklassbiljett och då har man tillgång till loungen Al Boraq Lounge, så när vi har käkat upp går vi ned och kollar in den.
Loungen har bekväma sittplatser, och det finns en ”hylla” med lite mer avskilda platser och skrivbord för en stunds arbete.
Och en hörna med kaffe, vatten, service och information. Snygg lounge.
Tanger Ville har plattformsspärrar och man blir inte utsläppt på plattformarna utan biljett och inte förrän tåget är klart för ombordstigning. Men från loungen kan man gå direkt ut på plattformen utan att behöva trängas med de andra i väntsalen.
Nu ska vi åka med Afrikas första höghastighetsjärnväg!
Fortsättning följer!