Resa Mot Marocko! Del 11, över Gibraltar sund

Reseberättelser

Johan Wahlstedt

Active member
Mot Marocko! Del 11, över Gibraltar sund

Tidigare delar här:
Mot Marocko! Del 1, från Stockholm
Mot Marocko! Del 2, till Schweiz
Mot Marocko! Del 3, schweiziskt smalspår
Mot Marocko! Del 4, mer Schweiz
Mot Marocko! Del 5, till tågstrejkens Frankrike
Mot Marocko! Del 6, genom de rosa fåglarnas land
Mot Marocko! Del 7, ett försök att nå Spanien
Mot Marocko! Del 8, till Barcelona
Mot Marocko! Del 9, snabbt mot Madrid
Mot Marocko! Del 10, spårviddsväxlande Talgo

Hela reseberättelsen hittills och några ytterligare bilder finns på min hemsida här.

Denna del i en längre version med fler bilder från Algeciras och mer om båtar mm. finns på min hemsida här.


IMG_2785.jpg

Efter frukost tar vi en promenad ned till stationen i Algeciras för att fixa med platsreservationer till hemresan.

Det finns en bemannad biljettförsäljning med lite konstiga öppettider, 06.30 – 19.45 men stängt 3*40 minuter en halvtimme innan tågen går. Men när vi kom i gårkväll hade den redan stängt för dagen. Lite pyssel med platsreservationer för Interrail tydligen, eller bara ovant, men det är det är lugnt på stationen så den vänliga tjejen i luckan tar sig tid att ordna med att antal bokningar och småprata. En helt annan takt på livet här än norra Spanien känns det som.

IMG_2781.jpg

Vi tar en titt ut på plattformarna, det står en Serie 598 motorvagn och ett par Serie 334 lok uppställda liksom Talgotåget vi kom med igår. Förutom det enda Intercity tågparet härifrån till/från Madrid går det tre Media Distancia, dvs. regionaltåg, till/från Antequera-Santa Ana med anslutning till höghastighetståg. Media Distancia tågen går med S-589 motorvagnar, CAF byggda dieselmotorvagnståg med tre vagnar från 2004 – 2005 med korglutning och sth 160 km/h.

Korglutningen på dessa sker med ett CAF-konstruerat system som kallas SIBI, Sistema Inteligente de Basculación Integral ungefär intelligent integrerat korglutningssystem, som använder GPS och kan börja luta innan tåget kommit in i kurvan. Systemet finns bara på S-594.1 och S-598 motorvagnar och tillåter ”hastighetsklass D” med 1,8 m/s² sidoacceleration på en banan som BISI ”hittar”. På en ”okänd” bana används enbart givare i tåget och då tillåts ”hastighetsklass B” med 1,2 m/s² sidoacceleration. Spanjorerna har olika hastigheter skyltade för olika hastighetsklasser (liksom ERTMS) i stället för procentuellt överskridande av grundhastigheten som i Sverige (Svenskt A-tåg motsvarar 0,65 m/s², B-tåg 0,98 m/s² och S-tåg 1,6 m/s²).

RENFE om sina S-598
Spanska Wikipedia om RENFE Serie 598

IMG_2783.jpg

Vid plattformarnas slut står två andra lok uppställda, två RENFE-Mercancias (godsbolaget) Serie 333.3 som jag gissar kommit hit med ett godståg. Dessa är formellt ombyggda ”spanska MZ” Serie 333, fast ombyggnaden är nog snarare en nybyggnad där Alstom återanvänt motor och generator från ett GM-Macosa lok.

Engelska Wikipedia om RENFE Serie 333

IMG_2790.jpg

Klara på stationen tar vi en promenad genom stan. Mitt minne från förra gången jag var här, för över 20 år sedan på väg till Gibraltar, var att stan var grå och trist. Nu tyckte jag den var fin men kanske lite sömning. Det kan nog ha hänt en del här också på senare år...

IMG_2824.jpg

Vi går ned till hamnen och kollar läget, var båtarna går och hur man köper båtbiljett till Afrika, sedan tillbaka upp till hotellet. Arkitekturen i Algeciras är blandad... I bakgrunden hamnkaptenens kontor och trafikledningstorn.

IMG_8971.jpg

Innan 12 checkar vi ut från det coola Hotel Reina Cristina, tar packningen och går ned på stan. Tvärs över gatan från hamnterminalen hittar vi en uteservering i skuggan där man kan käka lunch. Okej, men inte mer än så.

Med mat i magen knatar vi ut till färjeterminalen där vi varit och rekat någon timme tidigare. Det är inte så långt, man får gå genom några glasgrindar för att komma in på hamnområdet och korsa flödet av lastbilar innan man når färjeterminalen. I en separat byggnad till höger om själva färjeterminalen ligger biljettkontoren.

IMG_2821.jpg

Det är tät färjetrafik över Gibraltar sund med ett flertal rederier. ”Huvudlinjen” är Algeciras – Tanger Med, men det går också tät trafik på ”inrikeslinjen” Algeciras – Ceuta (spansk exklav på afrikanska sidan sundet) och enstaka avgångar i veckan Gibraltar – Tanger Med, som i stället helt undviker Spanien (eftersom Gibraltar är en brittisk exklav).

De klassiska färjorna som också tar lastbilar går till Tanger Med, som är den nya hamnen fem mil öster om stan. Det går också snabbfärjor Tarifa – Tanger Ville med bussanslutning från Algeciras, och då kommer man till gamla hamnen i centrala Tanger. För att ta sig Algeciras – Tanger får man alltså åka buss på endera sidan sundet. Vi tyckte det verkade roligare med en klassisk båt, så det fick bli Algeciras – Tanger Med.

Fyra rederier seglar på linjen och vi väljer marockanska rederiet AML, Africa Morocco Link, som förutom det coolaste rederinamnet har 30% Interrail rabatt. Det står noga angivet på deras hemsida, men i biljettluckan var det inget de kände till. Men efter att ha kollat, ringt och frågat hur, kollat våra app-Interrail-kort, ringt och kollat igen, fått en skärmbild mailad, kopierat passet osv. lyckas de båda herrarna i AMLs biljettförsäljning boka plats och trycka ut varsin biljett för 27 € med rabatt. Södra Spanien är fortfarande en annan tidszon där alla är vänliga men allt tar tid...

Africa Morocco Links hemsida

IMG_2894.jpg

Ombord på båten hittade vi denna fina reklamskylt för Interrailrabatten. Lite kul att den illustreras med en bild på ett norskt tåg i fjällmiljö, nästan så långt härifrån man kan komma med Interrail...

IMG_8985.jpg

Sammantaget går det ungefär en båt i timmen till Tanger med olika rederier, men ibland går det två båtar samtidigt och ibland är det längre emellan båtarna. Till Ceuta är det liknande trafik.

I terminalbyggnaden blir det först säkerhetskontroll med bagageröntgen, sedan en trappa upp för passkontroll och därefter väntan innan ombordstigning. Efter lite väntan får vi gå ut och embarkera via en matargång. Totalt är vi kanske tio passagerare som går ombord till fots.

IMG_2846.jpg

Men vi ska åka med M/S Morocco Sun byggd 1979 i Belfast för British Railways för Sealink trafiken som M/S Galloway Princess, senare Stena Lines M/S Stena Galloway hela tiden på Irländska sjön. 2002 såldes hon till Marocko och sattes in Tanger – Algeciras som M/S Le Rif till 2014, sedan upplagd några år till 2019 då hon (chartrad) blev Africa Morocco Links M/S Morocco Sun. En ren bilfärja även om hon var byggd för British Railways, det är ju ändå annan spårvidd på Nordirland (och Irland) än resten av Storbritannien.

Africa Morocco Links andra fartyg M/S Morocco Star är före detta DSBs och sedan Scandlines tågfärja M/S Prins Joachim. Det verkar gå många fartyg med skandinaviskt förflutet i dessa farvatten.

Om M/S Morocco Sun på Fakta om fartyg

IMG_2852.jpg

Så lägger vi ut från Algeciras och lämnar Europa för Afrika!

IMG_9019.jpg

Trafiken är tät och strax efter möter vi f.d. tågfärjan M/S Vilnius på väg från Tanger Med till Algeciras för Inter Shipping. M/S Vilnius byggdes 1987 i Weimar, Östtyskland för sovjetiska LISCO, Lithuanian Shipping Company, som tågfärja för Klaipeda – Mukran. Ursprungligen fanns det endast plats för 12 passagerare, men för över 100 godsvagnar på tio spår i två plan!

Det fanns fem systrar för tågfärjeleden ägda av östtyska och sovjetiska rederier, men en sjätte avbeställdes vid murens fall. I alla fall tre av dem, M/S Mukran, M/S Kaunas och M/S Greifswald, har trafikerat Sverige på olika sätt.

Tågfärjeleden Klaipeda – Mukran var ett sätt att undvika det ”opålitliga” Polen för transporter mellan Sovjet och Östtyskland. Den trafikerades med bredspåriga tvåvåningsfärjor och i hamn fanns ramper till övervåningen och i östtyska Mukran även omspårningsanläggning mellan bred- och normalspår. Växling till respektive våning kunde ske parallellt och 103 vagnar på 1540 spårmeter lossades och lastades på fyra timmar. I hamnarna fanns två färjelägen så att två fartyg kunde lossas eller lastas parallellt.

Om M/S Vilnius på Fakta om fartyg
Tyska Wikipedia om tågfärjeleden Mukran – Klaipėda

IMG_9023.jpg

Gibraltar! Klippan sticker verkligen upp över den låga kusten intill. Passagerarfartyg lämnar hamnen i Algeciras norrut, rundar vågbrytaren och gör en gir i Gibraltarbukten för att komma söderut och man får en bra vy av Gibraltar.

IMG_9026.jpg

En stor anledning att åka med en klassisk färja i stället för snabbfärja är att man kan stå ute på däck, en helt annan känsla att stå ute och se Gibraltar och Europas sydligaste utpost försvinna mot horisonten än att sitta instängd bakom en skitig ruta.

IMG_2896.jpg

Eller att stå och se ut över fören när Afrika långsamt närmar sig medan solen glittrar i vågorna.

IMG_9001.jpg

Vi slår oss ned i en soffa vid baren. Gott kaffe gör de i alla fall. En macka, något sött eller lite snacks går också att få i den torrlagda baren. Marocko är förstås ett muslimskt land, men utbudet beror nog mest på att de flesta passagerarna här är lastbilschaufförer.

IMG_9032.jpg

Det finns också en stor, tom och trist salong. Och några halvt städade toaletter, men inte så mycket mer bekvämligheter för passagerarna.

IMG_9033.jpg

Duty Free shopen var inte särskilt spännande och buffé restaurangen såg jag inget av, den var nog stängd åtminstone för tillfället.

Passkontroll sker genom att man någon gång under resan när man tycker det passar går till gränspolisens bås ombord, fyller i alla papper, svarar på eventuella frågor och får passet stämplat. Som svensk krävs inget visum till Marocko och det hela är krångelfritt. Sedan kollas att man har stämpeln snabbt när man kommer iland. Ganska smidig lösning.

IMG_9041.jpg

Den stora behållningen med M/S Morocco Sun är att man kan vara ute på däck. Vädret är behagligt med sol och en lätt bris under den 90 minuter långa överfarten. En väldigt lagom båttur denna dag!

IMG_9028.jpg

Vi närmar oss den afrikanska kontinenten, Marockos kust är bergig!
 

Johan Wahlstedt

Active member
IMG_9064.jpg

Till slut är M/S Morocco Sun förtöjd och porten öppnas mot Afrika!

IMG_2915.jpg

Vi är 11 personer som går över lastrampen i aktern innan bilarna börjar köra av. Mest lastbilar ombord. Förutom oss tre svenskar två britter(?) och sex marockaner som inte verkar känna varandra. Några utställda staket och ett övergångsställe leder oss över vägen från färjelägena intill.

En väntande skyttelbuss, typ flygplatsbuss, skjutsar oss från piren i RoRo hamnen bort till terminalbyggnaden.

IMG_9075.jpg

Färjeterminalen Gare Maritime i Tanger Med har en egen järnvägsstation! En elektrifierad järnväg har byggts hit ut från Tanger, främst för gods. Hamnen i Tanger Med är en av de 50 största godshamnarna i världen och Afrikas största hamn.

Det finns även planer på en ”Gibraltartunnel” mellan Tanger och Algeciras. Det skulle vara en 40 km lång och 300 meter djup järnvägstunnel där Gibraltarsund är som grundast (men inte smalast). Det finns en överenskommelse mellan Spanien och Marocko, och 2023 har pengar avsats för planering och konstruktion. Möjlig byggstart är 2030.

IMG_9072.jpg

Stationen ligger under terminalbyggnaden med rulltrappor direkt ned till plattformarna. Tyvärr går det inga tåg...
Tidigare gick det ett par tåg om dagen, men det verkar ha upphört under pandemin. Förhoppningsvis kommer det i gång igen.

I färjeterminalen finns det förutom biljettkontor och så även bank, växlingskontor och några bankomater. Lika bra att ta ut några Dirham tänker vi. Sen går vi ut och försöker ta oss till stan.

IMG_9078.jpg

Utanför hamnterminalen finns det gott om taxibilar och vi får ett antal erbjudanden om skjuts till stan. Lite olika priser, men alla orimligt höga för sträckan. Det ska också gå en buss framför terminalen direkt till stan, men den har nyss gått och det är en stund till nästa så vi fortsätter över parkeringen och upp till stora vägen för att se om det går att flagga ned någon passerande buss eller linjetaxi.

Stillastående bilar i två rader, ett djupt dike och en vägkant där man går. Det känns ändå att vi har kommit en liten bit hemifrån...

IMG_9079.jpg

Vi behöver inte vänta många minuter innan det kommer en buss som det står Tanger – Fnidaq - Bab Sebta på. Går den till Tanger? Det borde vara på den här sidan vägen. Men Fnidaq ligger längre bort längs kusten. Kanske visar skylten bara linje och inte destination? Vi frågar och får någons sorts Oui till svar, så vi lastar in väskorna och kliver på.

Förutom förare finns det konduktör ombord som kommer runt och säljer biljetter. Vill minnas att det kostade 7 Dirham, lika mycket i kronor, per person för en timmes resa.

IMG_2922.jpg

Marockansk luftkonditionering -öppen dörr- är på medan bussen slingrar sig fram längs kustvägen. Den är kurvig och går brant upp och ned över bergen vid havet, väldigt vackert både med havet och gröna bergssidor med getter och små byar. Körstillen är marockansk. Bussen stannar på otaliga ställen och konduktören kliver ut och ”jagar in” folk. Efter ett tag är det ståplatsfullt.

IMG_9088.jpg

När bussen kommer in i Tanger börjar folk kliva av vart efter. Vi vet inte riktigt var busstationen i Tanger ligger, så vi går av vid järnvägsstationen när busskonduktören pekar ut den. Vi ska ändå kolla var den ligger, hur man köper biljett och så för den vidare färden härifrån.


Fortsättning följer!
 

BD-

Senior member
Trevligt att se hur det ser ut i Spanien och Marocko numera.

Hösten 1964 åkte jag och min reskompis, tillika tidigare skeppskamrat, med vår VW-buss järnvägsfärja Algeciras - Ceuta. Några järnvägsvagnar medfördes inte och jag kontrollerade tyvärr inte spårvidden.
När man i Marocko råkade stanna till uppenbarade sig omedelbart "guider" som erbjöd sina tjänster. En aning besvärande. Men i en stad påstod den tilltänkte guiden att det bodde en svensk i staden. Han gav sig inte förrän han fick visa vägen till svensken och som även visade sig vara svensk. Han var i femtioårsåldern och sade sig bl a ha varit FN-officer och som numera försörjde sig på att skriva rövarhistorier för amerikansk press.
Min reskompis hade för sig att vi skulle åka till Timbuktu och därifrån sända vykort de de flesta vi kände. Vi rådfrågade svensken om projektet och fann ut att vi hade behövt köpa utrustning, bl a skjutvapen, för ca 5000 SEK varför vi begravde det projektet.
Vi stannade i Marocko i ett par veckor och jag känner igen stadsnamnet Tetouan från bussens skylt men har inget minne av den staden.
Vi var ute och reste i ca två månader och jag spenderade ca 100 SEK per dag vilket då var rätt mycket pengar.
Ser att bussen är en Volvo och redan för 60 år sedan var Volvo-lastbilar vanliga i Nordafrika.

Vi bytte olja i motorn och verkstaden fyllde i SAE 50-olja. Det kanske var vad som behövdes i en luftkyld VW-motor, där oljekylaren lätt skitas ner med löv, maskrosfrön och annat skräp, i varmt klimat.
 

henke

Active member
Som vanligt trevligt reportage! Vad gäller tågfärjeleden Klaipeda-Mukran med bredspåriga dubbeldäckade tågfärjor som omnämns finns en mycket sevärd svartvit dokumentär om detta. Kan tyvärr inte hitta den för tillfället men de som är bättre på tyska kan säkert söka på YOUTUBE!
 

Johan Wahlstedt

Active member
Trevligt att se hur det ser ut i Spanien och Marocko numera.

Hösten 1964 åkte jag och min reskompis, tillika tidigare skeppskamrat, med vår VW-buss järnvägsfärja Algeciras - Ceuta. Några järnvägsvagnar medfördes inte och jag kontrollerade tyvärr inte spårvidden.
...
Lite lustigt med en järnvägsfärja på den rutten, det är bredspår i Algeciras och var smalspår i Ceuta. Från Ceuta gick det en meterspårig bana till Tetouan, fyra mil söderut, och kring Tetouan fanns det ett par korta 600 mm banor. Men dessa, liksom alla andra sidobanor i spanska protektoratet, var nedlagda före 1958 då FCM, Ferrocarrilles de Marruecos, slutligt lades ned. Så när du var där borde det inte funnits någon järnväg i Ceuta.
 

BD-

Senior member
Lite lustigt med en järnvägsfärja på den rutten, det är bredspår i Algeciras och var smalspår i Ceuta. Från Ceuta gick det en meterspårig bana till Tetouan, fyra mil söderut, och kring Tetouan fanns det ett par korta 600 mm banor. Men dessa, liksom alla andra sidobanor i spanska protektoratet, var nedlagda före 1958 då FCM, Ferrocarrilles de Marruecos, slutligt lades ned. Så när du var där borde det inte funnits någon järnväg i Ceuta.
Nä, jag såg ingen järnväg i Ceuta. Och, som jag skrev, jag kollade inte spårvidden men det kanske var en järnvägsfärja från annat håll. Ska ställa en fråga i saken på Forum Schiff. Har för många år sedan frågat om färjan på numera hädangångna Landgången men inget svar.
 

Mattias Jansson

Admin
Staff member
Nä, jag såg ingen järnväg i Ceuta. Och, som jag skrev, jag kollade inte spårvidden men det kanske var en järnvägsfärja från annat håll. Ska ställa en fråga i saken på Forum Schiff. Har för många år sedan frågat om färjan på numera hädangångna Landgången men inget svar.
Nu är det ju fullkomligt möjligt att köpa en begagnad tågfärja och sedan använda den som en helt vanlig färja, spåren på däck har ju ingen större betydelse i det avseendet. Spontant skulle jag säga att det låter som den allra troligaste förklaringen.
 

BD-

Senior member
Forum Schiff

Welche Fähre?
Im Herbst 1964 nahm ich die Fähre von Algeciras nach Ceuta. Auf dem Deck sah ich, dass es Eisenbahnschienen gab. Spurweite unbekannt.
Weiß jemand etwas darüber, um welche Fähre es sich handelte?
 
Nu är det ju fullkomligt möjligt att köpa en begagnad tågfärja och sedan använda den som en helt vanlig färja, spåren på däck har ju ingen större betydelse i det avseendet. Spontant skulle jag säga att det låter som den allra troligaste förklaringen.
När jag , för nu ett antal år sedan, åkte mellan Malta (huvudön) och grannön Gozo var det danska tågfärjor. Med alla danska skyltar kvar. Fadt det var väl få resenärer som visste vad Rygning forbudt betydde. Det var f.d Stora Bältfärjor men för ren godstrafik,till Valetta hade man också,”ubåtar” från Helsingör-Helsingborg. Till Halmstad gick också ett tag en av jättetågfärjorna som gick till,Sassnitz/Mukran men utan järnvägsvagnar. En möjlighet här är ju också man vill ha möjlighet att landsätta järnvägsvagnar på ett uppställningsspår. Sådan trafik till en ö har förekommit i Danmark och vi hade ju även en tågfärja till Öland som landsatte normalspårsvagnar för bettrafiken.
Men en tågfärja kan man ha till mycket och det kostar nog mer att ta bort spåren än vad man får för nytta av detta.
 

henke

Active member
När jag , för nu ett antal år sedan, åkte mellan Malta (huvudön) och grannön Gozo var det danska tågfärjor. Med alla danska skyltar kvar. Fadt det var väl få resenärer som visste vad Rygning forbudt betydde. Det var f.d Stora Bältfärjor men för ren godstrafik,till Valetta hade man också,”ubåtar” från Helsingör-Helsingborg. Till Halmstad gick också ett tag en av jättetågfärjorna som gick till,Sassnitz/Mukran men utan järnvägsvagnar. En möjlighet här är ju också man vill ha möjlighet att landsätta järnvägsvagnar på ett uppställningsspår. Sådan trafik till en ö har förekommit i Danmark och vi hade ju även en tågfärja till Öland som landsatte normalspårsvagnar för bettrafiken.
Men en tågfärja kan man ha till mycket och det kostar nog mer att ta bort spåren än vad man får för nytta av detta.
Helt riktigt! Det var till Ærö i det sydfynske öhavet som det fanns en tågfärja mellan Svendborg och Ærököbing. Man hade några hundra meter räls på ön och på så vis kontakt med det danska järnvägsnätet. Ærö är ju en stor jordbruksproducent så det var säkert sådant som fraktades. Det står fortfarande en gammal täckt godsvagn i hamnen där det finns en liten utställning över öns "järnväg".
 

BD-

Senior member
Forum Schiff

Welche Fähre?
Im Herbst 1964 nahm ich die Fähre von Algeciras nach Ceuta. Auf dem Deck sah ich, dass es Eisenbahnschienen gab. Spurweite unbekannt.
Weiß jemand etwas darüber, um welche Fähre es sich handelte?
Svar har erhållits och det var troligen VIRGEN DE AFRICA

Länk med spansk text samt många bilder

cache_10469834.jpg


Enligt Google från spanska.
"Jungfru av Afrika", andra typen "H" färja Den nya konstruktionsplanen för Elcano National Company of the Merchant Navy inkluderade två fartyg av typ "H", designade specifikt för passagen av Gibraltarsundet, och den 10 maj 1946 arrangerade Elcano National Company konstruktionen av dessa fartyg med skeppsvarven i Levante Naval Union, Virgin of Africa är det andra av dessa fartyg efter Victoria. Detta fartyg, konstruktionsnummer 57 av de tidigare nämnda varven, sjösattes den 27 maj 1952 med hjälp av statschefen, marinen, ministern för offentliga arbeten och industriministern. Biskopen av Valencia välsignade skrovet på det nya fartyget och fru Carmen Polo de Franco sponsrade ceremonin. I samband med denna händelse gick statschefen och hans följe ombord på Victoria för en två timmar lång rundtur längs Valencias kust, bevakad av jagarna Gravina och Álava. The Virgin of Africa, liksom sin tvilling Victoria, var mycket betydelsefulla fartyg, eftersom de var de första spanska färjefartygen som byggdes av nationella varv. De hade fordonsinfart från aktern, även om de också hade två dörrar i fenorna som gjorde att sidoramper kunde placeras. De var förberedda för transport av järnvägsmateriel, och för detta hade de två spår på garagetaket, med en total längd av 150 m. Dess garagekapacitet var 12 järnvägsenheter eller 100 bilar. De hade även en bro i aktern för att underlätta manövrer. Senare gjordes en del modifieringar och bland dem togs spåren på garagegolvet, akterbron och akterstagen bort. The Virgin of Africa kom också ut med stor teknisk innovation. Det var det första spanska fartyget utrustat med ett propellersystem med variabel stigning, "KaMeWa"-systemet, som gjorde det möjligt för det att reglera sin stigning direkt från bryggan. På ett fartyg avsett för trafik som krävde åtskilliga manövrar var detta system till stor hjälp för bropersonalen, som kunde styra direkt från det, liksom för maskinpersonalen som inte behövde utsätta motorerna för åtskilliga starter och starter. stannar under manövrar. Den 30 mars och den 1 april 1953 genomfördes de officiella testerna och den levererades till National Company Elcano den 6 april. Följande dag den 11:e, i hamnen i Ceuta, överfördes den till Compañía Trasmediterránea, enligt ett arrendeavtal. Den tillhandahöll sina första tjänster på linjen från Algeciras till Ceuta, och ersatte sin tvilling Victoria, som åkte till Valencia för sin första översyn och när den väl hade genomförts började den tillhandahålla extraordinära tjänster på Balearerna. Den 24 april ägde tronen av en bild av Jungfrun av Afrika rum på skeppet som bär hennes namn. Händelsen firades med all högtidlighet i Ceuta, vars stad är skyddshelgon för Jungfrun av Afrika, vars bild gavs av stadsfullmäktige. När Victoria återinfördes i oktober 1953 till sina vanliga tjänster på linjerna av Gibraltarsundet, började Jungfrun av Afrika att täcka linjen från Algeciras till Tanger. Den 19 november 1953 gjorde den sin första resa och den 21:a invigdes den tidigare nämnda linjen officiellt. Färjan "Virgen de Africa" under lösenordet för Compañía Trasmeiterránea Compañía Trasmediterránea hade detta fartyg under leasing fram till den 3 augusti 1955, då ett intyg om leverans av äganderätt gjordes i hamnen i Algeciras. Försäljningssumman var 90 500 000 pesetas. Hans yttre fysionomi förändrades och från den svartvita hjälmen han bar i början bytte han till den vita karaktäristiken av Trasmeiterránea. Hans siluett och hans tvilling Victoria var omisskännliga i sundet. Under 32 långa år tillhandahöll han sina tjänster i sundet, en sektor som han lämnade vid sällsynta tillfällen. 1960 gjorde han en speciell resa till Palma för att frakta en serie tunga delar till kraftverket Mahón. Krisen i Algeriet 1962 motiverade att han i juni samma år, under befäl av kapten Joaquín Vilanova, gjorde en resa till Oran för att gå ombord på spanska repatrianter som var tvungna att fly landet. Tillsammans med sin tvilling Victoria, under befäl av kapten Alejandro Sánchez Blasco, embarkerade de 2 200 repatrierade, de flesta infödda i Alicante och Murcia, och tog dem till Alicante, vars hamn de anlände i slutet av den 30. De transporterade också 85 bilar och en lastbil som ägs av de återvändande. Han lyfte i denna operation fram effektiviteten och ordningen med vilken transporterna utfördes i hamnen i Oran.

I november 1967 reste han till Kanarieöarna, på en speciell resa, och i mars 1979 förstärkte han gudstjänsterna på Balearerna med anledning av Stilla veckan, som han upprepade i juni 1982. En stor incident som förstörde hennes båge Den 18 januari 1984 råkade hon ut för en allvarlig olycka som orsakade betydande skador på hennes båge. Klockan var 22.00 och Jungfrun av Afrika var på väg in i Algeciras, från Ceuta, med 131 passagerare och 46 besättningsmedlemmar, när den, på grund av ett misslyckande i kontrollen av propellrarnas variabla stigning under manövrering, rammade in i sjöfartens kaj Station. I nedslaget förstördes fartygets för illa, med stora skador på sjöfartsstationens kaj, en 3 meter lång spricka, en ombordstigningsbro och ett mycket skadat lager. Den 12 februari anlände den till Astilleros de Cádiz-fabriken för reparation. Slutet på hans sjömansliv Compañía Trasmediterránea ansågs vara föråldrad för sundets tjänster och beslutade att avveckla det och lägga ut det till försäljning. Den 4 januari 1986 gjorde fartyget Virgin of Africa sin sista resa på linjen Ceuta-Algeciras. Den lades ut till försäljning och förvärvades av Agrupaciones y Servicios, från Alicante, i syfte att göra om den till kasino och festlokal. Fartyget låg förtöjt i Alicante och döptes om till Afrika men initiativet som det förvärvades för blomstrade inte och skrotades slutligen 1989 i El Puerto de Santa María.

Dokumentära referenser: Centennial företagsbok "TRASMEDITERRANEA. 1917-2017", av Juan Carlos Díaz Lorenzo,
Francisco Font Betanzos och Laureano García Fuentes.
Boken "History of the Fleet" av Juan Carlos Díaz Lorenzo.
Boken "Todo Avante" av Marino Gómez-Santos.
Boken "Trasmediterránea Companys ursprung och konstitution. Ekonomisk och kommersiell utveckling under 1900-talet", av Francisco Font Betanzos.
Informativa tidningar från National Company Elcano.
Dokumentärsamling av Manuel Rodríguez Barrientos. Dokumentärsamling av Carlos F. Pérez Rico.
Vykortssamling från General Archive of Ceuta.
Webbplats www.miramarshipindex.org.nz.
Hemsida www.faktaomfartyg.se.
Lloyd's Register Leveransår 1956 och 1971.
Officiell lista över spanska fartyg år 1965.
 
Top