Det var tråkigt för de entusiastiska ungdomarna i reportaget. Fler sådana intryck och de börjar flyga och ge upp hoppet om tåg. Jag tror det väsentliga är att man kommer fram, om än försenad, och inte blir övergiven på någon oplanerad station. En tågresa behöver inte vara supersnabb för att vara trevlig. Tåget måste hitta alternativa vägar och passagerarna kompenseras för den längre restiden med förplägnad och kanske någon form av underhållning. Jag minns med välbehag en nattågsskidresa till Österrike över Berlin på gamla östtyska spår till München för vidare transport till Salzburg. Det var trevligt umgänge med öl, bratwurst och sång den natten. Det gick inte fort, men vi kom fram i tid och kunde möta gänget, som tagits vägen över Hamburg av resledaren för ett gemensamt åk till Salzburg. Vi flög senare vid annat tillfälle till Österrike, men det var inte alls så trevligt.
Jag vet inte, men SJ kanske känner att de vill ta ett helhetsansvar för kundens resa, och inte vill delta i samarbeten där man byter personal vid gränsstationen, med de problem det kan ge. SJ kör ju till Narvik och Oslo, och har kört till både Köpenhamn och Odense, och har ju klarat det utan att behöva samarbeta med NSB eller DSB.
SJ byter ju själva personal på vägen (tex i Linköping på X2000 Malmö-Stockholm). Är det ett större problem om.de jobbar i olika bolag?
Vad ska SJ bidra med utöver bemanning?
När SJ byter personal i Linköping är en del av den personalen stationerad där och finns på plats i rätt tid och det kan finnas reserver att ringa in.
Mycke av detta mynnar ju ut i att det finns arbetstidsregler som ska följas och att personal ska ha drägliga arbetssituationer. SJ är sedan länge noga med att sånt ska skötas på ett bra och snyggt sätt, inte tulla på dygnsvila och veckovila tex...
