När resgodset (och expressgodset) hade sin storhetstid fanns posten som ett alternativ för mindre kollin liksom ASG och Bilspedition och deras terminaler liksom olika länsvisa åkerisamarbetsorganisationer. Dessa hanterade ju dock mest större försändelser åt handeln och industrin, snarare styckegodshantering även om de nog inte sa nej om man ville skicka en resväska eller eller en kartong med brådskande småprylar. Däremot fanns inga budfirmor.
I Stockholmsområdet började budbilshistorien i liten skala med Pickos Budbilar på 70-talet(?), och efter tio-tjugo år så hade branschen exploderat. Nu har den väl självsanerat sig från vildvuxna småföretag i affärsformen dagslända, och kanske istället knoppat av en del av marknaden till cykelbud som inte fanns "då" (förr). Nu är ju budbilsbranschen snarare ersatt av Bring, PostNord och någon till. Dessutom finns ju tex "Tierps-bilen", en stor skåpbil (ca 3,5 ton) som Ti-Fre, DeSoH och DfLö kör Tierp-Stockholm och tbax. Stoppa bilen, langa in kollit där bak och fyll i fraktsedel eller liknade (förmodligen nån app på nätet). Liknande finns säkert på många håll, och är antagligen fullt seriösa verksamheter.
Det svenska samhället (och i alla andra europeiska länder, övriga vet jag föga om) var mycket mer småskaliga vad gäller handel och resor. I Sverige fanns ända in på 80-talet bemannade järnvägsstationer, och fanns det bara en järnvägsman i tjänst på stationen så gick det i allmänhet att pollettera (och ta emot) resgods och oftast även mindre expressgods.
Viktgränsen för expressgods var egentligen ett ton, men det krävde ju tillgång till särskilt godsutrymme (sk godsmagasin) och gaffeltruck, vilket förvisso fanns på massor av ställen även då. Var det bara resgodshantering inne på järnvägsstationen så blev ju expressgodskollina naturligtvis begränsad till "bärbara" vikter. På åtskilliga ställen stannade inte längre några tåg men istället gick ju buss (oftast SJ Buss!).
Själv har jag flera gånger på 70-talet och säkert en bit in på 80-talet polletterat cykel på Kungsängens station, och även köpt tågbiljetter inom- och utomlands, platsbiljetter till sovvagnar och expresståg inför Interrail-resor mm. Väntetiden där var mycket mindre än i stora hallen på Cst.
Under skoltiden på 70-talet jobbade jag extra på resgodset Cst, i genomsnitt kanske 7-8 skift i månaden, ofta eftermiddags- och kvällspass efter skolan. Inför "storrese-helgerna" kunde det vara kö genom hela stora hallen och ända ut på Vasagatan, med folk med resväskor och ryggsäckar i händerna. Kalmar-truckarna med 3, 5, eller 7-8 stora och tunga fullastade bagagevagnar körde skytteltrafik från resgodsavdelningen vid stora hallen över till "Ilgodset" där kollina sorterades tågvis. Därifrån kördes sedan lika långa trucktåg ut till de avgående tågen där "langen går" vidtog vid resgodslastningen in i resgodsvagnarna som vid sådana tillfällen ofta var dubblerade för att rymma allt. Inne i resgodsvagnarna skulle godset läggas stationsrätt för att underlätta för tåg-ps att få av godset på rätta ställena. Det blev många (och stora) högar i tex Malmö-/Hbg-tågen, där inte bara orterna med tågets uppehåll skulle sorteras korrekt, utan alla orter långs anslutande banor skulle samlas i särskilda högar. Norrhult och Tingsryd, tex!
Det där var roliga dagar för en ung grabb, full hets de korta minuter man hade på sig innan avgång. Trafikmästaren (arbetsledaren) på resgodset hette "Uppsala-Lasse" och han förhörde regelbundet både mig och alla andra inhoppare om järnvägsgeografi och transportvägarna till olika orter. Vi skulle veta vilken väg en resväska till Ljusfallshammar skulle skickas. Ett skidpaket till Vemdalen? En kartong till Ankarsrum? Borgholm? Sorsele? (Ja, faktiska händelser.)
Till exemplen ovan ingick förstås ofta bussförbindelse en del av sträckan, antingen med SJ-buss eller med Postens Diligensverksamhet, eller mera (mycket) sällan något enskilt bussbolag. Dessutom kunde det i tex fallen Vemdalen och Sorsele skilja beroende på tid på dygnet. Om försändelsen till Vemdalen hann med kvällståget till Östersund så gick den sedan vidare med morgontåget till Åsarna (var det väl?). Annars fick det bli något tidigt morgontåg till Ljusdal och sedan buss(ar) därifrån. Vägen via Mora borde ju också fungerat vid rätt tid på dygnet. Likadant med Sorsele, via Östersund eller via Hällnäs eller Jörn-Arvidsjaur.
Detaljerna i de där förbindelserna börjar blekna bort ur minnet, men Uppsala-Lasse kunde komma med sådana frågor när man minst anade det. Det fanns ju anvisningar men hetsen var ju sådan att det knappt fanns tid att kolla där, då riskerade ju kollit att bomma en transportmöjlighet och riskera att komma fram onödigt sent.
Även till europeiska resmål fanns ju anvisningar, men var ju lite mer trubbiga, dvs de pekade ut en grov riktning, sen fick resten skötas av kollegor vid DSB, DB, DR osv. Alltså var det mest en fråga om kollina skulle mot Helsingör eller Trelleborg. Ystad och Karlskrona var väl inte aktuella då? Jag har inget minne av dem i alla fall i de här sammanhangen i alla fall.
Hur var det med Visby? Visst gick det väl att pollettera dit? Och visst hade både Rimbo, Hallstavik och Norrtälje resgodshantering? Det gick ju kvar några SJ-gubbar på de stationerna till mitten eller slutet av 70-talet. Resgods till Stockholm Ö, Djursholms Ösby, Viggbyholm, Roslags Näsby och Dj Sveavägen försvann väl däremot 1972? Var inte AGA en plats med resgodshantering (och därmed mindre expressgods)? Hur var det med Saltsjöbanan? Stavsnäs? **grubblar**
