Johan Wahlstedt
Active member
10.00 tåget mot Aswan kommer in till plattform lite innan avgångstid, också detta draget av ett GE lok.
Lite allmän förvirring när alla ska åt alla håll samtidigt för att hitta sin vagn.
Vi hittar vår vagn rätt långt bak och kliver på. Det här är ett VIP tåg med kinesiska vagnar. Drygt 200 sådana vagnar levererades till ENR (Egyptian National Railways) 2015 – 2016, korgar mm. är tillverkade i Kina och sedan slutmonterade i Egypten.
VIP tågen kallas också Special Service OD och på biljetten står det bara angivet som Special. Dessa tåg är lite dyrare och de bästa tills Talgo tågen kom 2023.
Vår andraklassvagn. Tåget var fullbokat men många klev inte på förrän vid förortsstationen Giza, men efter det var det ganska fullsatt.
Egyptiska fjärrtåg har normalt vändbara säten som vrids runt vid ändstationen så alla är vända i färdriktningen, så också de kinesiska VIP vagnarna. Benutrymmet är ganska generöst, annars skulle det inte gå att vända sätena, men de har ett fånigt konstruerat fotstöd som gör att man inte kan sträcka ut benen bekvämt. Dessa vagnar har ganska små och tätsittande fönster som ger bra fönsterpassning med sätena. När vi klev ombord var värmen på och väldigt varmt i vår vagn, men senare på dagen när det blivit varmt ute var det behagligt inne.
VIP vagnarna är mindre än 10 år gamla men känns redan ganska slitna och lite skitiga. Det stora felet var annars hjulplattorna kombinerat med att ingen av alla de som gick genom tåget stängde varken gavel- eller vestibuldörrarna efter sig. En rätt bullrig resa...
I förstaklass är det 2 + 1 sittning, aningen mer benutrymme och lite renare. Förstaklassvagnarna verkar också ha åldrats lite bättre. Även här är det vändbara säten, man kan se två personer vända hitåt där man vridit runt dem till en fyrgrupp, alla andra är vända i färdriktningen. Vill man kan man vända runt sitt säte och få en två eller fyrgrupp med sitt resesällskap. Fönstren i VIP vagnarna är lite lustiga, det är två rutor och mellan dem en persienn som kan tas upp eller ned och vridas med veven ovanför fönstret.
Biljetten är en egen historia... Expresståg har reservationsplikt och förutom i biljettluckan på stationen det går att köpa biljetter till dem på ENR (Egyptian National Railways) hemsida eller via deras telefon-app. Om man är egyptier... 2022 införde utlänningspriser som är 10-15 gånger (!) högre för icke-egyptier, och dessa utlänningsbiljetter prissatta i USD går bara att köpa i särskilda biljettluckor på de större stationerna. Och det kan man ju inte göra förrän man är på plats i Egypten.
ENR visar hur många biljetter som finns kvar till ett visst tåg, och när jag kollade på förbindelser lite innan vi åkte började det bokas upp de dagar som var aktuella för oss. När det bara fanns två platser kvar på något rimligt tåg kändes det som dags att agera, så jag bokade de två biljetterna till ”egyptier pris”. Lite meck eftersom man måste klura ut hur egyptiska personnummer fungerar, det är en googling bort, och fejka ett för att kunna registrera sig. Sen är det enkelt att boka, betala med kort och skriva ut biljetten på sin skrivare (eller visa i appen). Väl i Kairo fick vi gå till utlänningsluckan på stationen och betalade mellanskillnaden till turistpris, vilket är det handskrivna kvittot. Så får man nog inte göra, men det funkade och vi kom med tåget!
Vi lämnar Kairo och kommer ut på den tätbefolkade landsbygden i Nildalen. Det är betydligt grönare än jag föreställt mig! Av Egyptens 115 miljoner invånare bor merparten i ett smalt band kring Nilen samt i Nildeltat norr om Kairo. Resten av Egypten är väldigt tort och glest befolkat.
Ett godståg med ännu ett GE ES30ACi lok vid någon station vi passerar igenom utan att stanna. Annars såg vi förvånansvärt få godståg i Egypten.
Serveringsvagnen passerar och vi tar varsin kaffe. Försäljaren håller reda på vad man beställt, vart man ska och kommer sedan och tar betalt för allt man köpt under resan strax innan man ska gå av.
Det finns också en bar dit man kan gå och beställa. Förutom kaffe, te och kalla drycker finns lite snacks, mackor och plastlådor med färdig mat (typ ris och kyckling för 45 SEK). Baren är ganska mycket av rökruta (men det är vestibuler, toaletter och alla andra utrymmen utom själva salongerna också...) så det kändes inte så roligt att hänga här.
Det fick bli varsin macka med friterad kyckling att ta med till sittplatsen istället. Faktiskt riktigt god!
En annan konkurrerande försäljning kommer annars ombord i närheten av de större städerna med en prisnivå på typ en fjärdedel av ENRs. Tågen stannar lite ibland på andra ställen än de annonserade stationerna och jag gissar att de gick av eller på där. Förutom de som gjorde en snabb räd ombord på tåget och hoppade av när det började röra på sig. I början går det inte så fort och dörrarna är inte så stängda.
Ungefär tre timmar efter att ha lämnat Kairo gör tåget sitt första uppehåll i Minya c:a 25 mil söderut. Uppehållet är inte så långt men jag tar ett par steg ut på plattformen och tittar på det mötande Express tåget mot Kairo med franska vagnar bakom ett GE lok.
De franska tågen (till vänster) och de kinesiskbyggda VIP tågen (till höger) är väldigt lika vid en snabb anblick. Men profilen på vagnarna är olika (de kinesiska har ”kantigare” takrundning), sickningen av vagnssidan är olika tät och de har helt olika boggier. Jag fick aldrig någon närmare titt på några franska vagnar än så här.
