Historia Drift med Da-lok kontra D-lok de första åren?

[Mattias Jansson]

Det här blir litet långt, men det handlar om hur och var D-lok kontra Da-lok användes under Da-lokens första tid, dvs 1950-talets mitt tills ungefär när Rc-loken kom under 1960-talets sista år.

Fram till 1950-talets början dominerade ju D-loken helt på hela det elektrifierade nätet, ända upp till övre Norrland. (De hade sällskap av malmtågsloken längst i norr och av de 17 M(g)-loken, på Stambanan Ånge - Boden, men inte så mycket mer än så.)

Så som jag fattat det kom Da-loken att redan från leverans i hög grad koncentreras norröver (bland annat stationerades en hyfsat stor del av 1955 års leverans direkt i Kiruna), och den norra halvan av landet var också den del där de äldre D-loken försvann tidigast just till förmån för Da-lok (och Ma, men det är litet ett annat ”spår”).

Men jag funderar därför på ett par saker:

• Hur snabbt försvann de äldre ”riktiga D-loken” från Norrland? Tillsammans med M(g) och Ma samt Da skulle de kunna ha blivit överflödiga i övre Norrland redan på 1950-talet, men de skulle också kunna ha funnits med där uppe en bra bit in på 1960-talet, åtminstone i mellersta Norrland (typ stationerade i Gävle, Ånge, Östersund etc).
  Det är här jag är mest osäker på hur snabbt ”D-lokens nordgräns” flyttades söderut.
  Alltså: när ungefär upphörde driften med äldre D-lok i Norrland?
  
  
• Även om de verkar ha koncentrerats norröver mer eller mindre direkt; förekom Da-lok även söderöver redan från starten? Exempelvis sammanföll elektrifieringen av Alvesta – Emmaboda – Karlskrona/Kalmar rent tidsmässigt med leveransen av Da-lok. Så fick de banorna besök av splitternya Da redan i mitten av 1950-talet eller fick de ”nöja sig” med äldre omplacerade D-lok redan då?
  Fick t ex Malmö-distriktet några Da-lok direkt, eller dröjde det till senare?

Jag är medveten om att det kanske är svåra frågor; det är på gränsen till litet för gamla saker för att finnas med i ens de äldsta forumanvändarnas egna personliga erfarenheter, utan det är närapå så pass gamla uppgifter att det är ”riktig forskning” som krävs snarare än egna observationer. Kanske är det inte ens rätt forum, men jag testar i alla fall.

(Och som sagt, det handlar om 1950-talets mitt till ungefär andra halvan av 1960-talet, så senare iakttagelser är inte riktigt det jag är ute efter.)

 

[Besc]

Det här blir litet långt, men det handlar om hur och var D-lok kontra Da-lok användes under Da-lokens första tid, dvs 1950-talets mitt tills ungefär när Rc-loken kom under 1960-talets sista år.

Fram till 1950-talets början dominerade ju D-loken helt på hela det elektrifierade nätet, ända upp till övre Norrland. (De hade sällskap av malmtågsloken längst i norr och av de 17 M(g)-loken, på Stambanan Ånge - Boden, men inte så mycket mer än så.)

Så som jag fattat det kom Da-loken att redan från leverans i hög grad koncentreras norröver (bland annat stationerades en hyfsat stor del av 1955 års leverans direkt i Kiruna), och den norra halvan av landet var också den del där de äldre D-loken försvann tidigast just till förmån för Da-lok (och Ma, men det är litet ett annat ”spår”).

Men jag funderar därför på ett par saker:

• Hur snabbt försvann de äldre ”riktiga D-loken” från Norrland? Tillsammans med M(g) och Ma samt Da skulle de kunna ha blivit överflödiga i övre Norrland redan på 1950-talet, men de skulle också kunna ha funnits med där uppe en bra bit in på 1960-talet, åtminstone i mellersta Norrland (typ stationerade i Gävle, Ånge, Östersund etc).
  Det är här jag är mest osäker på hur snabbt ”D-lokens nordgräns” flyttades söderut.
  Alltså: när ungefär upphörde driften med äldre D-lok i Norrland?
  
  
• Även om de verkar ha koncentrerats norröver mer eller mindre direkt; förekom Da-lok även söderöver redan från starten? Exempelvis sammanföll elektrifieringen av Alvesta – Emmaboda – Karlskrona/Kalmar rent tidsmässigt med leveransen av Da-lok. Så fick de banorna besök av splitternya Da redan i mitten av 1950-talet eller fick de ”nöja sig” med äldre omplacerade D-lok redan då?
  Fick t ex Malmö-distriktet några Da-lok direkt, eller dröjde det till senare?

Jag är medveten om att det kanske är svåra frågor; det är på gränsen till litet för gamla saker för att finnas med i ens de äldsta forumanvändarnas egna personliga erfarenheter, utan det är närapå så pass gamla uppgifter att det är ”riktig forskning” som krävs snarare än egna observationer. Kanske är det inte ens rätt forum, men jag testar i alla fall.

(Och som sagt, det handlar om 1950-talets mitt till ungefär andra halvan av 1960-talet, så senare iakttagelser är inte riktigt det jag är ute efter.)

Intressant frågeställning, som jag egentligen inte har något direkt svar på, men bevisligen såg jag och har någon bild på Da-lok i tåg till Karlskrona första hälften/mitten på 60-talet.

 

[/jes]

Da-lok i Skåne var sällsynta. D/Du/Du2 tillhörde vardagen tills Rc kom.

 

[Mattias Jansson]

Intressant frågeställning, som jag egentligen inte har något direkt svar på, men bevisligen såg jag och har någon bild på Da-lok i tåg till Karlskrona första hälften/mitten på 60-talet.

Intressant och givande inspel; det är en bra pusselbit.



Jag kollade litet i särtryck 77 som fram t o m 1954 innehåller uppgifter om distrikt (dock inte exakt stationeringsort), men efter det saknas dessvärre de uppgifterna.

Hur som helst framgick det där att hela den första Da-serien 790-823 från 1952-53 verkar ha hamnat i Gävle (distrikt IV) direkt.

Vidare hade Luleå (distrikt V) samtliga då levererade Ma (runt 10-15st) och de 17 M(g)-loken, men inga D-lok.

Slutligen hade Malmbanan 10 D-lok ännu 1954, men som sagt verkar hela eller i alla fall en stor del av 1955 års Da-leverans ha gått direkt till Kiruna. Därmed gissar jag mig till att just runt 1955 utgör slutpunkten för äldre D-lok norr om, säg Ånge-Östersund ungefär.

Eftersom Ostkustbanan elektrifierades i etapper 1953-58, och det alltså sammanfaller helt med när Da-loken levererades, samt att i alla fall en hyfsad del av dem verkar ha hamnat i just det distriktet så gissar jag mig vidare fram till att Ostkustbanan sannolikt aldrig kom att trafikeras av äldre D-lok annat än i undantagsfall, utan det torde ha blivit Da direkt från eldriftens start där.



Så långt situationen norröver. Om vi då ifrån din observation kan dra slutsatsen att det fanns Da-lok på Kalmar/Karlskrona åtminstone runt, säg, 1965 så har vi ett tioårsglapp från eldriftsstarten 1955 där Da måste ha dykt upp någonstans under den perioden.

När Borås – Alvesta elektrifierades 1962 och de äldre Bs/Bg-loken försvann i just Borås i samma veva (flertalet 1962-64) så måste ju sträckan Göteborg – Borås – Alvesta ha fått några för trakten nya ellok just däromkring. Det skulle kunna vara det första uppdykandet av Da söderöver, och är i så fall kompatibelt med din iakttagelse.

Men nu spekulerar jag utifrån olika tidsmässiga pusselbitar, det medges.

 

[BD-]

Ett litet bidrag är att från elektrifieringen av Ostkustbanan användes Da söder om Sundsvall. De D-lok som syntes vid lokstallet användes antagligen på banan mot Ånge.

 

[Bengt Hultin]

Vad jag minns från min Boråshorisont var Da-lok mycket sällsynta under sent 50-tal och tidigt 60-tal. Däremot var Hg - och eventuellt andra H-loksvarianter (jag var nog inte helt klar på skillnaderna då) - mycket vanliga där. Vad gäller Borås - Varberg så drogs så gott som samtliga tåg av H-lok. Senare en bit in på 60-talet blev BJ:s D-lok vanligt förekommande i Borås.

 

[Lennart Fransson]

Intressant och givande inspel; det är en bra pusselbit.



Jag kollade litet i särtryck 77 som fram t o m 1954 innehåller uppgifter om distrikt (dock inte exakt stationeringsort), men efter det saknas dessvärre de uppgifterna.

Hur som helst framgick det där att hela den första Da-serien 790-823 från 1952-53 verkar ha hamnat i Gävle (distrikt IV) direkt.

Vidare hade Luleå (distrikt V) samtliga då levererade Ma (runt 10-15st) och de 17 M(g)-loken, men inga D-lok.

Slutligen hade Malmbanan 10 D-lok ännu 1954, men som sagt verkar hela eller i alla fall en stor del av 1955 års Da-leverans ha gått direkt till Kiruna. Därmed gissar jag mig till att just runt 1955 utgör slutpunkten för äldre D-lok norr om, säg Ånge-Östersund ungefär.

Eftersom Ostkustbanan elektrifierades i etapper 1953-58, och det alltså sammanfaller helt med när Da-loken levererades, samt att i alla fall en hyfsad del av dem verkar ha hamnat i just det distriktet så gissar jag mig vidare fram till att Ostkustbanan sannolikt aldrig kom att trafikeras av äldre D-lok annat än i undantagsfall, utan det torde ha blivit Da direkt från eldriftens start där.



Så långt situationen norröver. Om vi då ifrån din observation kan dra slutsatsen att det fanns Da-lok på Kalmar/Karlskrona åtminstone runt, säg, 1965 så har vi ett tioårsglapp från eldriftsstarten 1955 där Da måste ha dykt upp någonstans under den perioden.

När Borås – Alvesta elektrifierades 1962 och de äldre Bs/Bg-loken försvann i just Borås i samma veva (flertalet 1962-64) så måste ju sträckan Göteborg – Borås – Alvesta ha fått några för trakten nya ellok just däromkring. Det skulle kunna vara det första uppdykandet av Da söderöver, och är i så fall kompatibelt med din iakttagelse.

Men nu spekulerar jag utifrån olika tidsmässiga pusselbitar, det medges.

Var inte Da-loken möjliga att "balansera om" för att minska axeltrycket på drivaxlarna för banor med klen överbyggnad? Denna funktion har jag fått för mig var framtagen för bl a OKB, och då är det ju inte överraskande att de förekom just där.

 

[Ulf Nyström]

En indikation på användningen av Da-loken kanske ges i SLM 1982, den äldsta utgåvan jag förfogar över.
Det är visserligen många år senare än vad frågeställningen berör men ändå.
1982 fanns fortfarande 134 Du2-lok i tjänst. 20 var placerade i Malmö, 50 i Sävenäs och 64 i Hallsberg.
Samma år fanns 90 Da-lok i tjänst. 65 var placerade i Gävle, 17 i Ånge och åtta i Luleå-Kiruna.
Sålunda Du2 i söder och Da i norr.

 

[Mattias Jansson]

En indikation på användningen av Da-loken kanske ges i SLM 1982, den äldsta utgåvan jag förfogar över.
Det är visserligen många år senare än vad frågeställningen berör men ändå.
1982 fanns fortfarande 134 Du2-lok i tjänst. 20 var placerade i Malmö, 50 i Sävenäs och 64 i Hallsberg.
Samma år fanns 90 Da-lok i tjänst. 65 var placerade i Gävle, 17 i Ånge och åtta i Luleå-Kiruna.
Sålunda Du2 i söder och Da i norr.

Det är också min äldsta SLM, men jag är hyfsat säker på att både leveranserna av Rc och ombyggnaden till Du2 från sent 60-tal (vilka hör samman, fast det är en annan historia) gjorde att hela situationen förändrades så pass mycket att det inte är till så stor hjälp för att se hur det såg ut 25 år tidigare. Utan att kunna se exakta stationeringsorter så är det intryck man får av t ex särtrycken att det inte skedde några dramatiska omstationeringar från runt 1940 och ett par decennier framåt.

Det man ser under D-lokens "ungdomsår" är att man konsekvent gav Stockholm de nyaste loken och slussade de äldre vidare till Göteborg och Malmö (medan Norrland fick en del moderna stållok rätt tidigt, kanske var de bättre isolerade), men andra omstationeringar var sällsynta.

Och det som faktiskt går att utläsa gällande Da-loken är att de inte heller verkar ha flyttat runt dramatiskt de första åren. Således misstänker jag att den ungefärliga fördelning man kan se i SLM 1982 i hög grad är en produkt av 1970-talets omstruktureringar, men inte har lika mycket att säga om den tidigare perioden.

Men även det är förstås en (förhoppningsvis någorlunda välgrundad) spekulation eftersom jag inte har några hårda källor att falla tillbaka på. (Särtrycken slutade som sagt att redovisa distriktstillhörighet efter 1954, vilket var synd.)

 

[Rappe]

Enligt SLM 1/1 1971 fanns i inga Du i 11 distriktet (Luleå med Boden Gällivare Kiruna och Arvidsjaur). Däremot 15 st Da .
I 9:e distriktet (Sundsvall med Ånge Östersund och Långsele) fanns 43 Da, 1 Df, 18 Du och 14 Du2 enl samma källa

 

[Rappe]

Var inte Da-loken möjliga att "balansera om" för att minska axeltrycket på drivaxlarna för banor med klen överbyggnad? Denna funktion har jag fått för mig var framtagen för bl a OKB, och då är det ju inte överraskande att de förekom just där.

Precis. Till 5x15 ton enligt uppgift i SLM 1969 (där det dock inte står nåt om fördelning per distrikt)

 

[Mattias Jansson]

Enligt SLM 1/1 1971 fanns i inga Du i 11 distriktet (Luleå med Boden Gällivare Kiruna och Arvidsjaur). Däremot 15 st Da .
I 9:e distriktet (Sundsvall med Ånge Östersund och Långsele) fanns 43 Da, 1 Df, 18 Du och 14 Du2 enl samma källa

Perfekt, då kan man alltså sluta sig till att D-lok förekom i nedre Norrland genom hela 1960-talet.

Som sagt verkar alla D-lok ha försvunnit ungefär norr om banan Sundsvall - Storlien redan i mitten av 1950-talet.

I Mellansverige och Södra Sverige förekom D-loken ända till slutet på 1980-talet (vilket iofs var känt och inte ingick i frågeställningen).

Då återstår frågan när Da först dök upp i södra Sverige. En absolut tidigaste startpunkt är 1955-56 med det känns osannolikt att Malmödistriktet skulle ha fått Da så tidigt. Senast i mitten av 1960-talet fanns i alla fall några Da söderöver enligt tidigare svar i tråden, så någonstans mellan 1955-56 och 1965 borde det vara, men inget närmare svar än så än så länge.

 

[Lennart Fransson]

Det här blir litet långt, men det handlar om hur och var D-lok kontra Da-lok användes under Da-lokens första tid, dvs 1950-talets mitt tills ungefär när Rc-loken kom under 1960-talets sista år.

Fram till 1950-talets början dominerade ju D-loken helt på hela det elektrifierade nätet, ända upp till övre Norrland. (De hade sällskap av malmtågsloken längst i norr och av de 17 M(g)-loken, på Stambanan Ånge - Boden, men inte så mycket mer än så.)

Så som jag fattat det kom Da-loken att redan från leverans i hög grad koncentreras norröver (bland annat stationerades en hyfsat stor del av 1955 års leverans direkt i Kiruna), och den norra halvan av landet var också den del där de äldre D-loken försvann tidigast just till förmån för Da-lok (och Ma, men det är litet ett annat ”spår”).

Men jag funderar därför på ett par saker:

• Hur snabbt försvann de äldre ”riktiga D-loken” från Norrland? Tillsammans med M(g) och Ma samt Da skulle de kunna ha blivit överflödiga i övre Norrland redan på 1950-talet, men de skulle också kunna ha funnits med där uppe en bra bit in på 1960-talet, åtminstone i mellersta Norrland (typ stationerade i Gävle, Ånge, Östersund etc).
  Det är här jag är mest osäker på hur snabbt ”D-lokens nordgräns” flyttades söderut.
  Alltså: när ungefär upphörde driften med äldre D-lok i Norrland?
  
  
• Även om de verkar ha koncentrerats norröver mer eller mindre direkt; förekom Da-lok även söderöver redan från starten? Exempelvis sammanföll elektrifieringen av Alvesta – Emmaboda – Karlskrona/Kalmar rent tidsmässigt med leveransen av Da-lok. Så fick de banorna besök av splitternya Da redan i mitten av 1950-talet eller fick de ”nöja sig” med äldre omplacerade D-lok redan då?
  Fick t ex Malmö-distriktet några Da-lok direkt, eller dröjde det till senare?

Jag är medveten om att det kanske är svåra frågor; det är på gränsen till litet för gamla saker för att finnas med i ens de äldsta forumanvändarnas egna personliga erfarenheter, utan det är närapå så pass gamla uppgifter att det är ”riktig forskning” som krävs snarare än egna observationer. Kanske är det inte ens rätt forum, men jag testar i alla fall.

(Och som sagt, det handlar om 1950-talets mitt till ungefär andra halvan av 1960-talet, så senare iakttagelser är inte riktigt det jag är ute efter.)

När jag började på SJ för ungefär 40 år sedan var det ju vanligt att man i fikarum etc. stötte på ganska blandat med folk. En Kalmartågmästare som borde varit född i slutet av 30-talet berättade att han börjat karriären att åka smörgåsnisse (borde varit sent 50-tal) och sedan fortsatt som ombordare med placering i Malmö. Han hävdade då att då minst ett nattågspar på Södra stambanan planenligt gick med mult Da. Funderar man lite på vad som fanns att tillgå före Rc-loken kom så var det ju Da+Da en ganska kraftfull kombo, även om sth inte motsvarade Ra eller F så gjorde ju dragkraften det med råge. En parallell fundering är ju omloppen över tid: efterhand har ju lokomloppen förlängts både vad gäller antal mil och dygn, och därmed också det maximala avståndet en individ kan vara från hemstationen. Att några individer placerade i Gävle eller Ånge planenligt går i enstaka tågpar till Malmö (och kanske i vändningen meranvänds till något) är ju inte orimligt, men gör ju inte att loken uppfattas som vanliga. Under mina första år i hobbyn var Da och framförallt Rc mycket ovanligt öster om Alvesta, fem år senare strängt taget det enda som gick på banan.

 

[Rolf Johansson]

Jag bodde i Hässleholm fram till sommaren 1963 och såg definitivt Da i trafik där innan dess. De användes bland annat i tågen med Volvokarosser från Olofström som kom med ett godståg från Kristianstad på kvällen och sedan gick vidare norrut via Markaryd och Halmstad. Att jag är så säker på detta beror på att jag var rädd för de vanliga D-lokens kontaktorsmällar och gnistor när de kopplade upp. Sådana kontaktorsmällar förekom inte på Da, och därför vågade jag stå närmare staketet i Järnvägsparken när de körde förbi.

Jag skulle tro att Da passerade Hässleholm redan 1959 eller 1960, men jag kan alltså inte med bestämdhet säga att de gjorde det före juni 1963.

Vänliga hälsningar
Rolf J

 

[Mattias Jansson]

Jag bodde i Hässleholm fram till sommaren 1963 och såg definitivt Da i trafik där innan dess. De användes bland annat i tågen med Volvokarosser från Olofström som kom med ett godståg från Kristianstad på kvällen och sedan gick vidare norrut via Markaryd och Halmstad. Att jag är så säker på detta beror på att jag var rädd för de vanliga D-lokens kontaktorsmällar och gnistor när de kopplade upp. Sådana kontaktorsmällar förekom inte på Da, och därför vågade jag stå närmare staketet i Järnvägsparken när de körde förbi.

Jag skulle tro att Da passerade Hässleholm redan 1959 eller 1960, men jag kan alltså inte med bestämdhet säga att de gjorde det före juni 1963.

Vänliga hälsningar
Rolf J

Bra, det var en liten pusselbit till, det börjar arta sig.

Hittills har jag alltså kommit fram till att 1952-53 års leverans om 34 lok (790-823) gick till Gävle-distriktet allihop och att i alla fall en rätt stor del av 1955 års leverans (883-903) gick till Kiruna. På SBöN var det alltså av allt att döma Mg och Ma som skötte hela trafiken från ca 1954, så det pekar på att det nog inte hamnade några Da i t ex Vännäs vid den aktuella tiden.
(Oklart i och för sig när Mg-loken flyttade söderut, men jag tror inte att det var så tidigt som på 1950-talet.)

Så första halvan av Da-serien känns rätt "klar", men de lok som levererades 1956-57 har jag inte motsvarande koll på. Dina och ett par andras iakttagelser från södra Sverige under första halvan av 1960-talet ger ett glapp från lokens slutleverans 1957 på kanske fem-sex år fram till de säkra observationer som beskrivits här. Det SKULLE kunna vara en indikation på att en del Da-lok faktiskt hamnade i södra delen av landet redan från leverans, eller i alla fall mycket snart efter leverans.

Dessutom känns det säkerställt att runt 1955 var slutet för D-lok norr om Ånge - Östersund. På SBöN gick de tills Ma-loken började levereras 1952-53, på Malmbanan var de kvar tills Da-loken kom 1955. De fanns dock kvar i nedre Norrland in på tidigt 1970-tal, fast i mer och mer begränsad omfattning.

Kul att se att även detta forum går att använda för en del historiska spörsmål, då är delforumet historia inte helt borkastat.

 

[Rappe]

"...
(Oklart i och för sig när Mg-loken glyttade söderut, men jag tror inte att det var så tidigt som på 1950-talet.)..."

Om det är till nån hjälp så noterades enligt SLM 1971 samtliga Ma och Mg på 9:e distriktet (Sundsvall med Ånge Östersund och Långsele)

 

[Mattias Jansson]

Om det är till nån hjälp så noterades enligt SLM 1971 samtliga Ma och Mg på 9:e distriktet (Sundsvall med Ånge Östersund och Långsele)

Det ingick inte i ursprungsfrågorna utan var en fundering som poppade upp nu, men bra då vet jag att det var senare än jag trodde som Mg flyttade nedåt landet. Det stärker dessutom indikationerna på att det sannolikt var helt slut med D-lok norr om Sundsvall-Ånge-Östersund-Storlien efter 1955.

 

[Bertil Bengtsson]

På sträckan Ånge-Boden dominerade Mg och Ma ända tills Rc kom. D-lok förekom väääldigt sparsamt, men jag vet att i mitten på 60-talet gick dagtågen Stockholm-Boden och v.v. (jodå, det har funnits sådant!) under en eller två tidtabellsperioder med D-lok. Det var inte populärt bland personalen..! Lokaltågen drogs av Hg så länge de tågen fanns kvar.
1960 såg jag D 105 i Boden, gissa om jag glodde, trodde knappt mina ögon. Vad det gjorde där vet jag inte, det kom som ensamt lok söderifrån; förmodligen på väg till eller från Notviken.
1972 fotograferade jag en Du2 i lokstallet i Boden. Kanske det också var på väg till eller från Notviken.
Det här handlade ju inte om Da, men det ska jag genast reparera. Sista åren innan Rc gjorde entré även på Malmbanan, så drogs Stockholmstågen på Sträckan Boden-Kiruna av två Da i multipel. Jag har varit med om 18 vagnar i tåg 94 norr om Boden; tåget var längre norr om Boden än det hade varit söder om Boden!

 

[Besc]

Det ingick inte i ursprungsfrågorna utan var en fundering som poppade upp nu, men bra då vet jag att det var senare än jag trodde som Mg flyttade nedåt landet. Det stärker dessutom indikationerna på att det sannolikt var helt slut med D-lok norr om Sundsvall-Ånge-Östersund-Storlien efter 1955.

Nej, inte var det helt slut med D-lok norr om linjen Storlien-Sundsvall 1955! Tågparet 4511/4512 Vännäs-Ånge-Vännäs, drogs blandat av Du och Hg, så länge tåget gick till mitten av 70-talet.
Ett annat tåg med varierande dragkraft (Du/Hg/Ma) var, (minns inte tågnumret nu och är 50 mil från bilder och tidtabeller) tåget från Östersund vid 10-tiden som återvände från Storlien vid 16-17-tiden till Östersund. Här pratar vi 70-tal och in på 80-talet.

 

[Noname]

Da-lok i Skåne var sällsynta. D/Du/Du2 tillhörde vardagen tills Rc kom.

Syntes dagligen på Kontinentalbanan på 80-talet men väldigt sällan så syntes Rc-lok.